Snabb uppdatering eftersom jag är så trött och har haft ont i huvudet mest hela dagen.
Jag vet inte om jag har varit spänd eller om det är för att det är så dammigt där jag jobbar, men denna huvudvärk har inte varit att leka med. Usch och fy, säger jag.
Jobbet, ja. Började i måndags och sorterade igenom ett års utgåvor. Skrev ner utgivnings datum, volym och nummer och sedan skrev jag ner de viktigaste rubrikerna. Allt detta klämdes in på små post-it lappar som sedan fästes på utgåvorna, så att det är lätt att se när de ligger i hyllan, samt att man kan se hur många utgåvor det finns av varje upplaga. Tjohej!
Sedan fick jag gå och fylla på utgåvor i en byggnad och flytta från en anna till en tredje. Hur kul som helst.
Idag blev det mer sorterande/dokumenterande om utgåvor mm, plus att jag fick städa undan "mitt" skrivbord. Jag har utsikt över frihets gudinnan samt Hudson River. Fast jag ser inte så mycket av det eftersom jag får fokusera mig på mina uppgifter, haha. Kanske sen nån dag när man sitter och filosoferar.
Är nog lite si sådär med hur jag känner mig för detta jobbet. Den tant (för det verkar vara en tant) som tar hand om internet utgåvan verkar inte riktigt tro på att jag klarar av detta. Chefsredaktören gör det, men denna tant ringer och pratar och pratar och pratar och verkar inte vilja träffa mig och har redan förutfattade meningar om vad jag kan och inte kan. Hon är rädd att jag inte klarar av det för att jag är svensk. Tackar så mycket. Hon verkar vara lite lätt-stressad och inte särskilt tillmötesgående, men vi får väl se till att ändra på det. Jag kan! Jag vill! Lär mig! Visa mig hur man gör! Eller nåt. Men bestäm dig inte för att inte tycka om mig innan du ens träffat mig.
Har inte tränat på hela veckan. Fy skam! Nej, så är det väl inte. Men jag vill tillbaka, känner att jag behöver det. Så jag ska sova "tidigt" idag och försöka gå imorgon kväll. Kommer inte hem förrän vid åtta men vi får se vad som händer. Idag hade jag både en pizza slice och en stor amerikansk kaka (500 kalorier, skojar inte, de är gigantiska!) men ... tja. Fick pizzan på jobbet (och sallad, skall tilläggas) och kakan tog jag i hopp om att få energi. Men det fick jag inte. Så jag får sluta lura mig själv så nu, för det är då man ställer till det. Gym och rent ätande påbörjas igen imorgon.
Gick till konsulatet igår och fick reda på att de inte kan anställa någon eftersom de ska stänga i januari 2010. Så det var ju inte kul. Men jag blev tillsagd att gå till FN-nångting som låg någon våning upp och prova där, så det ska jag. Jag hade dock inte med mig min resumè på engelska, så jag får gå tillbaka en annan dag. Det skulle ju vara bra om man vet lite mer om vad det är för avdelning, vad de fokuserar på osv innan man går dit och säger "Hej, anställ mig!"
En sak är då säker, jag kommer kolla mer än någonsin efter ett jobb som betalar nu. 20 timmar gratis arbete per vecka är lite att ta i, om jag ska vara ärlig.
1 comment:
It totally make sense to me. Självklart är det så att när man inte har träffats på länge så är det svårt att relatera till den situation man befinner sig i men samtidigt är det nog så att en del personlighetsdrag aldrig går ur. Jag upplever det ofta, att kompisar från just den där tiden i sena tonåren och fram har bra koll på vem jag är. Jag tror jag blev något av det jag är genom dem. Det är personlighetsdanande att ha vänner. Speciellt kanske det är så för mig eftersom Daniel och jag har kunnat leva kvar lite i det där tillsammans. Skulle du träffa oss lite oftare nu, skulle du nog märka att det inte har hänt så mycket med oss eller vår inbördes relation =). Jag blir i vilket fall glad av att höra att andra har samma erfarenheter och står ut med att jag måste tömma den där koppen med frustration ibland. Eftersom jag inte är så bra på att prata om hur jag känner så skriver jag gärna...den här gången på bloggen.
Det är spännande att fälja dina äventyr. Lycka till med tanter som inte gillar svenskar, pizzor, FN-nånting och allt annat som är din vardag!
Post a Comment