Sunday, September 19, 2010

Saker som gör mig glad

Jo, just saker.

Varje dag kommer jag på något som jag lämnade efter mig i USA och varje gång känns det som om någon sticker en kniv i hjärtat på mig. Det handlar inte om saken i sig utan alla minner som kommer sköljande över mig på samma gång, och iblan blir jag stående som i trans medans våg efter våg kommer med minnen, känslor och intryck. Av samma anledning kan jag fortfarande inte titta på bilder från New York, och jag blir konstig i magen när jag ser New York på tv eller i filmer. Bara av att skriva detta blir jag lite si sådär nedstämd, så att säga att jag sakar New York är nog ett grovt "understatement."

Men, det finns saker här också som gör mig glad och saker som jag tror kanske en dag kan få samma innebörd för mig.

Vi kan ju börja med köket, för det var också min favoritdel i min lägenhet i Bronx. Fy vad jag saknar det köket.
Men, här har jag två saker som gör mig glad och som används flitigt.


















En födelsedagspresent och en examenspresent. Den gröna varianten känner ni nog igen och den gör mig glad varje gång jag ser den. Den svarta däremot har blivit en flitigt använd komponent - inte bara på morgonen till kaffet (som jag gör på mitt eget lilla sätt) utan även till kvällsteet. Den ångar mer än jag när jag blir lite het om öronen, kan jag säga. När den väl piper liknar den mer ett överhettat ånglok än en vattenkokare, men det gör bara att jag tycker ännu mer om den.

Sen har vi något som jag tänkt visa familjen när de kom på besök nästa gång, men det drar ju ut på tiden och nu kan jag inte hålla mig längre. När Hannah var här gick vi in på Indiskan, och över deras kassa hängde en hel rad med väldigt fina lampor. "Har de fler av den som man kan köpa så köper jag den," sa jag till Hannah. Och... de hade dem till försäljning! Fast den som fanns ute var väldigt smutsig och den ville jag ju inte ha. Men vi frågade om de möjligtvis hade några fler, och expiditen kom ut med en kartong! Ojoj, så jag kom hem med följande:


















Nu ser man ju inte så mycket på denna väldigt suddiga bild, så här kommer en till:


















En annan sak jag tycker väligt mycket om ju nu är laxröra. Min laxröra, menar jag ju då.


















Eller egenteligen är det väl en typ av sallad, eller nåt. Men, i vilket fall som helst, det som gör detta så gott är blandningen av smaker och ... texture? Recept? Lax, salladsbönor, tomat, rödlök och avokado i de mänder man tycker passar. Det blir även gott om man lägger till lite ångad färsk sparris och stekta champinioner (torrstekta utan olja eller smör). Sen blandar man ihop det hela med lite oliv olja och flingsalt. Mums.

Sist men inte mist det som gör mig mest glad:


















Vitaminer! Eller, nej, dessa gör mig bara lite ... hm, starkare och lite piggare. Det som gör mig glad är personen som gjort sig besväret att gå och köpa dem till mig, nämligen William. Att ha någon som gör sånt för en är ovärderligt, för egenteligen är vitaminer på burk inte livsviktigt (för vitaminer är ju det fast man kan få dem i sig på många olika sätt) men att ha vänner som tar ens små egenheter med ro och gärna hjälper till att göra något så litet som att fixa något man sagt att man skulle vilja ha, det kan man inte leva utan.

Friday, September 17, 2010

Ska inte erbjuda hjälp inom de ämnen jag är utbildad om det inte är så att jag får betalt för det från och med nu.

Hur något (allt?) jag säger kan vändas mot mig och få mig att framstå som ett stort as är för mig förbryllande, om jag ska vara ärlig.

Trött på detta? Jo tack. Från och med nu, om någon har något att säga om mig, vänligen säg det till mig. Ansikte mot ansikte. Jag är inte van vid att det pratas bakom min rygg eller att mina ord förvrängs till något de inte var menade som.

Det var allt. Tack och hej.
Det verkar som att folk fortfarande tittar in trots att det inte händer så mycket här.

Har ju börjat jobba nu och det är bra. Det känns bra att komma ut och göra lite annat än att fundera, och det är bra människor man träffar vilket gör att det blir ännu lite roligare.

Ikväll är det lite ... tja, ett möte med lite pepp för andra delen av företaget. Vi kvällsjobbare är också inbjudna så vi får se vad det hela resulterar i.

Nu när jag jobbar kvällar kan jag ju inte gå på passen på gymmet längre, men det är nog bara bra. Har inte fått de resultat jag är van vid så nu har jag gått tillbaka till min egen lilla typ av workout, och jag märker redan bättre resultat. Så det hurrar vi för och fortsätter i samma anda.

Monday, September 6, 2010

Idag har varit en intressant dag. Det började med att jag satte på fel platta i morse när jag skulle koka vatten till kaffe, och nästan brände ner lägenheten (på den platta jag satte på låg ett korkunderlägg, och resten kan ni nog lista ut själva). Grejen jag tyckte var konstig var att jag satt på tv:n där det var ett program om  bränder, så det var ju lite skumt att det luktade bränt... tv:n brukar ju inte sprida lukt, mest ljud och ljus. Men men.

Sedan visar det sig att mitt job har försvunit under mystiska omständigheter. Vart det tagit vägen vet ingen, men jag får inget svar på vare sig email eller telefon, och när jag var där för så kallat informationsmöte fanns det ingen där heller. Så det blir till att fortsätta söka.
Men jag fick ett tips från en tjej på gymmet idag så vi får hoppas på att det kanske leder någon vart.

Tja, sen var det gymmet som gällde. Dubbelt pass, tre varvs cirkelgym och sedan en timmes spinning. Kändes jätteskönt och jag var inte alls trött när det var över, men jag hade nog inte kunnat köra något mer pass.

Annars händer det inte mycket i denna delen av världen.