Jag cyklade hem från gymmet för några minuter sedan och tänkte på... hm. Jag hade tänkt kalla honom "Knasige *insert country of origin*en" men det går nog inte. I vilket fall som helst så tänkte jag att det var ju väldigt skönt att jag sluppit honom de senaste dagarna. Med systrarnas hjälp blev jag av med honom (för att göra en lång historia kort: efter radio silence från min sida fick jag ett ovanligt välkomponerat sms från honom där det stod att jag var en "mycket elak tjej" och att han aldrig skulle "snacka" med mig igen - Mission Accomplished! Men jag var faktiskt aldrig elak, bara väldigt tyst.)
Men. La ni märke till att jag skrev "tänkte" ovan? När jag kom hem väntade nämnligen ett sms till från honom där han frågade om jag fortfarande var sur på honom. Inkluderat var även en glad gubbe.
Suck.
Jag antar att min Radio Silence får continue, då.
Idag var andra dagen på jobbet. Jag trivs. Jag har ... sekretessavtal. Men jag fick säga att jag trivs, så det är ju bra. Nu frågade jag ju i och för sig inte om jag fick men jag antar att jag får, så det är ju samma sak, typ.
Och som ovan nämnt var jag precis på gymmet. Jag gick inte på fyra dagar. Jo, FYRA dagar! Jag tror inte jag har tagit en sån långledighet från gymmet sedan i Augusti, om ens då. Men nu kunde jag ju inte gå på tre dagar och igår kom jag hem sent efter att ha veckohandlat, så då blev det inte heller av. Idag fanns inga undanflykter att hitta, men jag kände nog mest att jag haft en chans att vila upp mig lite och att det var dags att återgå till schemat.
Grejen är att det är så skönt när man väl är där så det är inte alls så jobbigt som folk tror det är. Vissa tar en bok, andra ett bad, jag tar gymmet. Och boken i badet efteråt. Det bästa av allt, med andra ord.
So far so good. Och äggpyramiden har bara krympt något.
Tuesday, November 16, 2010
Monday, November 15, 2010
Ägg
Idag, efter att jobbet var avklarat, veckohandlade jag... så var det avklarat och resten av veckan kan spenderas åt att göra roligare saker, som att träna osv.
Bland några andra saker hamnade lite ägg i korgen, och nu ser jag att jag nog inte behöver köpa ägg på ett tag. Men jag äter ju mycket ägg så det går nog åt. But still! Äggpyramid! Värt att dela med sig av, tycker jag.
Sent from my BlackBerry® wireless device
Tuesday, November 9, 2010
Idag kommer följande saker tas upp:
1. Jobbstatus
2. Träningstatus
3. Jobbiga män(niskor)
1. På måndag börjar jag jobba. Kl 8.30 ska jag infinna mig på avsedd plats och sitta med på ett möte av vars innehåll jag kommer förstå nada av. Tanken är dock att jag sen ska kunna återkoppla till detta möte under veckan och sedan, nästa måndag, kunna förstå lite mer av vad mötet handlar om.
Det hela handlar om en praktikplats där jag kommer tjäna ypperliga 223kr/dag, men som förhoppningsvis kommer leda till fast anställning.
Lite mer info: Jag var på intervju för ungefär en månad sedan på ett IT företag som sökte praktikant som skulle fylla positionerna "marknadsansvarig" samt "coordinator." Intervjun gick väldigt bra och jag var "en av två av intresse." Sen ... tja, det hände inte mycket mer.
För ca en och en halv vecka sedan kollade jag mitt gamla nummer och insåg att jag missat ett samtal från ett rekryteringsföretag om en praktikplats. Jag ringde tillbaka och efter lite hitan och ditan med missade samtal på båda hållen fick vi tag på varandra och bestämde att jag skulle komma in på intervju i fredags.
Intervjun gick väldigt bra och jag frågade när de kunde meddela om de var intresserade. "Men, det är vi! Nu ska vi bara lista ut hur man går vidare, jag är inte så insatt i hur arbetsförmedlningen sköter pappersarbete kring praktikanter" sa intervjuaren. Så jag traskade iväg till arbetsförmedlningen och fick papper som jag sedan gick till företaget med igår och fick underskrivna. Tjohoo!
Jag visste att det var en bra dag i fredags när jag kom in på arbetsförmedlingen och min handläggare stod rakt framför mig. Det händer ju aldrig! Jag har ringt och emailat många gånger under sommaren/hösten och fått meddelanden i stil med "Den du söker är på semester och kommer tillbaka den 7 september" (och då hag ringt den 9 september, typ) samt fått email med fel info och helt fel telefonnummer (vilket resulterat i att jag ringt till Kävlinge arbetsförmedlning och undrat varför ingeting stämmer, snacka om att de fattade noll). Samtidigt som jag var där ringde IT företaget och sa att de tyckte jag passade bäst till deras praktikplats så det blev lite stressigt. Å andra sidan hade de en månad på sig att bestämma sig, och jag tror att det jag valde nog passar mig bättre (mer saker att göra, fler människor på kontoret... helt enkelt en härlig känsla!)
Igår när jag var på arbetsförmedlingen frågade jag hur jag ska göra med mitt nuvarande jobb, dvs mitt lilla telefongig. Jag sa att jag försökt få lite andra uppgifter där men att de inte verkat alltför intresserade, och sa att jag mest ser det som deras förlust. Min handläggare nickade och sa "Det hållar jag fullständigt med om." Ojdå. Kanske är det så att hanläggarna är riktigt trevliga.... när man väl får en chans att träffa dem.
2. Träningsresultaten har börjat ge sig tillkänna. Det är flera nu som sagt att det syns att jag gör ... tja, något. Jag tar det som bevis på att jag faktiskt vet vad jag gör och är lite glad att jag inte lyssnat på alla "tips" man får när man börjar göra förändrigar i sitt liv. Men nu syns det, men framför allt... det känns! Det är en härlig känsla när man känner av skillnaden själv, och jag tror inte den känslan kan beskrivas.
Jag har börjat ta något som heter kreatin, vilket är en aminosyra som finns naturligt i muskler och man får i sig via kött och fisk osv. Efter att ha studerat detta lite närmare i några veckor bestämde jag mig för att prova ta lite extra av det eftersom det hjälper musklerna reparera sig lite snabbare. Grejen är att när man börjar ta kreatin så tar musklerna upp mer vatten, vilket i sin tur gör att man går upp i vikt. Men, muskler bränner fett och om de nu repar sig snabbare så kanske de bränner mer, tänkte jag. Jag vet inte om det stämmer, men det jag kan säga är att jag märker enorma resultat rent återhämtningsmässigt. Nu gör jag 30 till 40 minuters konditions träning och sen mina styrkeövningar (innan klarade jag ca 20 min kondition). Och visst gick jag upp nåt kilo först men sen bara rasade det av mig... så, vad det än är så funkar det och eftersom det är ett NATURLIGT preparat så tycker jag det är helt ok.
Igår sprang jag på några av mammas kompisar som bor här i området. Jag ser inte dem så ofta, men igår pratade vi lite innan det blev för kallt, och innan de gick sa en av dem: "Du är mycket sötare nu än när jag såg dig sist!" Jag tor det var en kompimang, haha. Nej, men, det var snällt sagt. Men det är nog ganska många saker som väger in där, som det där med jobb och det hjälper ju definitivt att jag själv märker resultat. Att får höra det av en utomstående gör bara att man kan kämpa på lite längre med ett lite bredare leende.
3. För någon vecka sedan gav jag en kille på gymmet mitt nummer. Mest för att han frågade efter att jag trillat på näsan rakt framför honom och han frågade när jag var allt annat än fräsch. I söndags sågs vi ... eller, jag sprang efter honom genom Malmö i över en timme innan vi hamnade på McDonalds där han åt upp sin mat innan jag ens hann sätta mig. Sen undrade han varför jag inte ville ge honom en puss... för jag har ju ingen pojkvän och han har ju ingen flickvän, så då kan man väl pussas? Jag höll inte med och sa att med den filosofin så skulle ju de flesta gå runt och pussa på varandra mest hela tiden. Han förstod inte vad jag menade, men det var nog mest för att han inte förstod någonting av vad jag sa.
Ni som känner mig... ni vet att jag tycker om att prata och diskutera saker. Kanske lite för mycket. Kanske detta är helt rätt man för mig eftersom han helt enkelt inte förstår ett jota av vad jag säger så jag kan prata på hur mycket jag vill och det gör ingen skillnad. Men jag tror inte jag håller med... jag vill nog iaf kunna säga "ta hand om dig" utan att försöka förklara vad sjutton det betyder.
Men men. Jag tror inte han håller med. Idag har han ringt 15 gånger (jag skämtar inte, han ringde åtta gånger innan jag vaknade och när jag såg det ville jag inte svara när han ringde igen... och igen... och igen... och... ja, ni fattar). Nu undrar han om jag är sur och om jag är det så ska jag bara skicka ett sms så slutar han. Men... jag är inte sur, bara trött och lite oförstående till varför någon som inte förstår var man säger ringer hela tiden?
Om jag vill träffa honom igen? Haha, jättekul. Jag tror dock det blir oundvikligt och jag har en känsla av att han kommer dyka upp på gymmet, men men. Men nu har jag iaf svarat på hans sms och sagt att jag inte tar med mig mobilen mer idag och att han inte behöver ringa för jag vill vara "kompisar". Fy vad jag känner mig taskigt men ... jag orkar inte.
Och nu! Nu ska jag iväg och träna ryggen. Ska bli skönt att springa av sig lite, det behövs nu.
1. Jobbstatus
2. Träningstatus
3. Jobbiga män(niskor)
1. På måndag börjar jag jobba. Kl 8.30 ska jag infinna mig på avsedd plats och sitta med på ett möte av vars innehåll jag kommer förstå nada av. Tanken är dock att jag sen ska kunna återkoppla till detta möte under veckan och sedan, nästa måndag, kunna förstå lite mer av vad mötet handlar om.
Det hela handlar om en praktikplats där jag kommer tjäna ypperliga 223kr/dag, men som förhoppningsvis kommer leda till fast anställning.
Lite mer info: Jag var på intervju för ungefär en månad sedan på ett IT företag som sökte praktikant som skulle fylla positionerna "marknadsansvarig" samt "coordinator." Intervjun gick väldigt bra och jag var "en av två av intresse." Sen ... tja, det hände inte mycket mer.
För ca en och en halv vecka sedan kollade jag mitt gamla nummer och insåg att jag missat ett samtal från ett rekryteringsföretag om en praktikplats. Jag ringde tillbaka och efter lite hitan och ditan med missade samtal på båda hållen fick vi tag på varandra och bestämde att jag skulle komma in på intervju i fredags.
Intervjun gick väldigt bra och jag frågade när de kunde meddela om de var intresserade. "Men, det är vi! Nu ska vi bara lista ut hur man går vidare, jag är inte så insatt i hur arbetsförmedlningen sköter pappersarbete kring praktikanter" sa intervjuaren. Så jag traskade iväg till arbetsförmedlningen och fick papper som jag sedan gick till företaget med igår och fick underskrivna. Tjohoo!
Jag visste att det var en bra dag i fredags när jag kom in på arbetsförmedlingen och min handläggare stod rakt framför mig. Det händer ju aldrig! Jag har ringt och emailat många gånger under sommaren/hösten och fått meddelanden i stil med "Den du söker är på semester och kommer tillbaka den 7 september" (och då hag ringt den 9 september, typ) samt fått email med fel info och helt fel telefonnummer (vilket resulterat i att jag ringt till Kävlinge arbetsförmedlning och undrat varför ingeting stämmer, snacka om att de fattade noll). Samtidigt som jag var där ringde IT företaget och sa att de tyckte jag passade bäst till deras praktikplats så det blev lite stressigt. Å andra sidan hade de en månad på sig att bestämma sig, och jag tror att det jag valde nog passar mig bättre (mer saker att göra, fler människor på kontoret... helt enkelt en härlig känsla!)
Igår när jag var på arbetsförmedlingen frågade jag hur jag ska göra med mitt nuvarande jobb, dvs mitt lilla telefongig. Jag sa att jag försökt få lite andra uppgifter där men att de inte verkat alltför intresserade, och sa att jag mest ser det som deras förlust. Min handläggare nickade och sa "Det hållar jag fullständigt med om." Ojdå. Kanske är det så att hanläggarna är riktigt trevliga.... när man väl får en chans att träffa dem.
2. Träningsresultaten har börjat ge sig tillkänna. Det är flera nu som sagt att det syns att jag gör ... tja, något. Jag tar det som bevis på att jag faktiskt vet vad jag gör och är lite glad att jag inte lyssnat på alla "tips" man får när man börjar göra förändrigar i sitt liv. Men nu syns det, men framför allt... det känns! Det är en härlig känsla när man känner av skillnaden själv, och jag tror inte den känslan kan beskrivas.
Jag har börjat ta något som heter kreatin, vilket är en aminosyra som finns naturligt i muskler och man får i sig via kött och fisk osv. Efter att ha studerat detta lite närmare i några veckor bestämde jag mig för att prova ta lite extra av det eftersom det hjälper musklerna reparera sig lite snabbare. Grejen är att när man börjar ta kreatin så tar musklerna upp mer vatten, vilket i sin tur gör att man går upp i vikt. Men, muskler bränner fett och om de nu repar sig snabbare så kanske de bränner mer, tänkte jag. Jag vet inte om det stämmer, men det jag kan säga är att jag märker enorma resultat rent återhämtningsmässigt. Nu gör jag 30 till 40 minuters konditions träning och sen mina styrkeövningar (innan klarade jag ca 20 min kondition). Och visst gick jag upp nåt kilo först men sen bara rasade det av mig... så, vad det än är så funkar det och eftersom det är ett NATURLIGT preparat så tycker jag det är helt ok.
Igår sprang jag på några av mammas kompisar som bor här i området. Jag ser inte dem så ofta, men igår pratade vi lite innan det blev för kallt, och innan de gick sa en av dem: "Du är mycket sötare nu än när jag såg dig sist!" Jag tor det var en kompimang, haha. Nej, men, det var snällt sagt. Men det är nog ganska många saker som väger in där, som det där med jobb och det hjälper ju definitivt att jag själv märker resultat. Att får höra det av en utomstående gör bara att man kan kämpa på lite längre med ett lite bredare leende.
3. För någon vecka sedan gav jag en kille på gymmet mitt nummer. Mest för att han frågade efter att jag trillat på näsan rakt framför honom och han frågade när jag var allt annat än fräsch. I söndags sågs vi ... eller, jag sprang efter honom genom Malmö i över en timme innan vi hamnade på McDonalds där han åt upp sin mat innan jag ens hann sätta mig. Sen undrade han varför jag inte ville ge honom en puss... för jag har ju ingen pojkvän och han har ju ingen flickvän, så då kan man väl pussas? Jag höll inte med och sa att med den filosofin så skulle ju de flesta gå runt och pussa på varandra mest hela tiden. Han förstod inte vad jag menade, men det var nog mest för att han inte förstod någonting av vad jag sa.
Ni som känner mig... ni vet att jag tycker om att prata och diskutera saker. Kanske lite för mycket. Kanske detta är helt rätt man för mig eftersom han helt enkelt inte förstår ett jota av vad jag säger så jag kan prata på hur mycket jag vill och det gör ingen skillnad. Men jag tror inte jag håller med... jag vill nog iaf kunna säga "ta hand om dig" utan att försöka förklara vad sjutton det betyder.
Men men. Jag tror inte han håller med. Idag har han ringt 15 gånger (jag skämtar inte, han ringde åtta gånger innan jag vaknade och när jag såg det ville jag inte svara när han ringde igen... och igen... och igen... och... ja, ni fattar). Nu undrar han om jag är sur och om jag är det så ska jag bara skicka ett sms så slutar han. Men... jag är inte sur, bara trött och lite oförstående till varför någon som inte förstår var man säger ringer hela tiden?
Om jag vill träffa honom igen? Haha, jättekul. Jag tror dock det blir oundvikligt och jag har en känsla av att han kommer dyka upp på gymmet, men men. Men nu har jag iaf svarat på hans sms och sagt att jag inte tar med mig mobilen mer idag och att han inte behöver ringa för jag vill vara "kompisar". Fy vad jag känner mig taskigt men ... jag orkar inte.
Och nu! Nu ska jag iväg och träna ryggen. Ska bli skönt att springa av sig lite, det behövs nu.
