Ser att det har kommit några besökare så jag fick dåligt samvete för att jag inte uppdaterat.

Har inte så mycket att uppdatera om. Rich skulle kommit idag men fick vända om pga is på vägarna. Först blev jag sur men sen såg jag på nyheterna hur bilar slirade omkring och tänkte att det var nog tur att han inte försökte köra hela vägen, trots allt.

Jag hade kunnat gå och tvätta men så mycket energi hade jag tydligen inte, så det blev till att sitta hemma och titta på stickmönster istället. Jag spenderade lika mycket tid på det som det skulle tagit mig att sticka klart min strumpa, så det kanske inte var så lyckat.

Funderar på vad jag kan göra åt barnen jag jobbar med, någon julklapp eller så. Tänkte på en hatt eller något till Miss Moo men jag vet inte.... jag får fråga henne imorgon! Hon är min lilla bästa kompis just nu, fast i Fredags skrek hon som en stucken gris för att hon var tvungen att ha blixtlåset uppdraget HELA VÄGEN plus att hon fick ha LUVAN PÅ. Hela gatan stirrade, och vi skulle inte så långt alls. Fast med -10 var man tvungen att dra upp blixtlåset så långt det gick, det var bara så. Men ojoj vad hon kunde skrika, och ojoj vad folk tittade. Fast hon är ändå bäst och härligast.
Miss E är härlig hon med fast... hon sitter aldrig still. Aldrig. Man kan inte byta blöja på henne eller göra någonting... försöker man få på henne kläder blir hon hur arg som helst och kryper iväg. Så stannar hon på lagom avstånd (ung två tre meter bort), vänder sig om, tittar på en med den mest besvikna "hur kan du?!" blick och kryper vidare, snörvlande men arg. Väldigt gulligt, en riktig liten personligthet.

Andra familjen går bra, fast när jag var där igår fick den lilla feber så det var ju inte så kul. Föräldrarna var där så det hjälpte ju, men ändå... stackars liten. Fast hon mådde nog bäst av alla, för föräldrarna blev väldigt oroliga medans hon höll modet uppe och skojade runt så mycket det går när man har över 39 graders feber.

Tja, vad har annars hänt? Inte mycket. Har fått många samtal om jobb den kommande och följande vecka, men jag är ganska fullbokad, som tur är! Samtidigt blir jag lite... tja, lite små bitter över att folk man inte hört från sedan man intervjuvade med dem helt plötsligt ringer och är hur trevliga och vänliga som helst och undrar om jag kan komma och jobba. Varför har de inte hört av sig tidigare? De kunde ju sagt något, om än för att saga att de inte behövde hjälp just då. Nu helt plötsligt är vi jätte kompisar och kan jag inte göra dem denna jätte tjänst?! Är det verkligen säkert att jag inte kan ändra mitt schema så att det passar dem? Jag har lust att fråga varför jag ska göra det när dem jag är hos nu verkligen vill ha mig och vill att jag kommer efter jul med, men jag säger bara tack tack, kul att höra av dig, om något öppnar upps sig står du först i kö (fast jag tillägger inte "om jag känner för det, vill säga.")

Veckan som kommer blir nog precis som den ska, jobb varje dag. Börjar bli lite bättre nu, fökylningen har försvunnit fast näsan tyckte inte om när det var kallt och luften blev torr. Vet ärligt talat inte vad min näsa föredrar längre eftersom den alltid verkar protestera på ett eller annat sätt, men så länge den sitter där den ska och det går att andas genom den så ska jag inte klaga. Ser fram emot en ny vecka, fast inte tvätten som måste göras imorgon. Så länge jag kan somna ikväll ska det inte vara några problem, det tog mig några dagar att ta igen mig efter att inte kunna sova natten mellan söndag och måndag förra veckan.