Idag var det en vecka sedan jag fick reda på att mamma blivit sjuk. Det känns som det är längre sedan, och samtidigt känns det som om det inte alls hänt.

Men det var ju som när pappa fick sin stroke. Det kvittade vad folk sa, det tog ca 5 månader innan jag förstod vad som hade hänt (och det var för att jag inte träffade honom förrän efter 5 månader). Efter att han blivit sjuk och innan jag kom hem drömde jag flera gånger att han kom in sin grönaktiga kavaj (samma som på fotona från kimono-fotograferigen i Japan) och sa "Äh, du ska inte lyssna på allt skitsnack!" I drömmarna var han som jag sist mindes honom, dvs från försommaren innan allt hände.

Fast med mamma är det ju annorlunda. På något sätt känns det som om jag väntat på att detta skulle hända. Inte just en stroke, men att hon skulle ringa och säga något om att hon blivit sjuk. Nu visade det ju sig såhär i efterhand att hon inte mått bra på ganska länge, men så är det ju typiskt mamma att inte berätta så mycket sånt för mig. Hon hade varit sjukskriven i nästan ett år innan jag fick reda på det, så det säger ju kanske en del. Visst, jag förstår att det är för att skydda mig, men lite dumt tycker jag allt det är.

Så, det senaste är iaf att det är levern och bukspottskörtlen som orsakat att hennes blod blivit tjockare, vilket i sin tur orsakat stroken och propparna. Förutom stroken har hon en stor propp i ena benet, och tydligen flera små proppar runt levern. Det känns som om jag säger för mycket bara nu när jag sagt detta, så jag tror inte jag kommer uppdatera om just sjukdommen om det inte är så att det är relevant på något sätt till det jag skriver om. Idag skulle de iaf ta prov och få mer direkta resultat så att de kan behandla sjukdommen, vad det nu visar sig vara.

Det som gör mig, tja, mest arg tror jag, är att allt detta hade kunnat undvikas om hon gått till läkaren när hon började känna sig dålig. Och det kan ju vara allt från ett år sedan till för ett par månader sedan, men jag vet att hon inte mådde helt ok när hon var här. Men nu är det som det är och vi får hoppas på det bästa. Just nu verkar inte det bästa gott nog, men så kommer det nog kännas ett tag.

Här är det som vanligt, förutom att jag varit förkyld i lite över en månad. Det beror nog på både barn och stress, och lite snuvig och hostig är jag fortfarande men inte så hemskt som det var i förra veckan och i helgen. Man vet att någon tycker om en om de köper medicin till en innan de kommer och ger en en kram, fast de har bacillskräck (är det något amerikanskt jag lagt mig till med? Men allvarligt, har man inte bacillskräck här är det något fel på en, så är det bara). Rich kom i Torsdags och sedan i Söndags. Vi spelade Scrabble (Alfapet tror jag det heter på Svenska) och Rich vann som vanligt. Jag har faktiskt vunnit en gång, och nästan vunnit lite fler gånger. Så var dock inte fallet i Söndags, men men. Kom på att mitt fina Scrabble ju kommer vara så gott som oanvänt i Sverige om det nu inte blir så att jag hittar andra som tycker om att spela den Engelska varianten. Har ni lust att spela så får ni helt enkelt höra av er! Jag hoppas på att Monopol är ett mer lättöversatt spel.

Tja, annar är det inte så mycket. Stickade en fin rosa mössa till Miss Moo som dock inte passade henne utan mest hennes lillasyster som dessvärre inte tycker om mössor. Hon låter dem sitta på i ungefär 1/2 sekund innan hon frenetiskt sliter av den, gör en hiskelig min och sedan tittar på dig som om du hittat på något fasansfullt, och sedan kryper hon iväg. Så den där mössan kanske inte blir använd så mycket som jag hoppats. Så jag får ju sticka en ny till Moo nu, och när jag sa att jag nog skulle göra det sa hon "Om du stickar en till, kan du inte sticka en blå mössa då?" Så jo, det är det jag gör nu. Hon har nämligen en blå outfit hon tycker mycket om (dvs blå tröja, blå kort kjol samt blå tajts, tom två blå sidenband till håret). Jag stickar i samma mönster som den hatt det finns bild på några inlägg längre ner, så lite flickig är den ju. Men, jag funderar på att köpa några flickiga knappar att sy på runt resår-delen så att den ser lite mer flickig ut, eller något glittrigt att göra nåt mönster av på något sätt. Tja, vi får se vad Miss Moo tycker, det är ju trots allt hennes mössa och färgen verkar hon mer än nöjd med än så länge (hennes mamma tyckte dock det var ett underligt färgval tills jag påpekade att den nog skulle matcha den där blå outfitten).

Nu ska jag sova. Jag hade nämligen planerat att sova mer än 8 timmar inatt. Jag tror inte jag sovit mer än 5 timmar i genomsnitt per natt den senaste veckan, inklusive helgen. Förhoppningsvis tar det kål på det sista av förkylningen så att jag kan börja träna igen. Haha. Jo, just det!