Imorgon, eller idag (beroende på när du läser detta inlägg), börjar jag min praktik på praktiken... Hm. Det blev ju invecklat. Men min provtid på vad som kan bli min praktikplats (eller obetalda arbetsplats, vilket bättre beskriver situationen) påbörjas.

Jag var nervös men Rich, som brukar kunna ta mig ned till jorden ganska snabbt efter att jag och mina tankar svävar iväg långt, lååångt härifrån, sa "Du är nervörs för ett jobb du inte får betalt för? Varför? De ska vara glada att få dig gratis." Men jag har ju läggning för att vara nervös iaf. Men han hjälpte lite, så det är ju bra. Och vad har jag att vara rädd för? Uppenbarligen ser de att jag kan bidra med något, annars hade de ju inte frågat om jag kunde komma prova en tid med dem.

Igår fick jag en glad överraskning... två jackor som aldrig passat passar nu.
Det är en annan sak Rich sa att han inte förstod, alla dessa kläder jag har som aldrig passat. Varför? Brukar man inte köpa kläder som passar? Jo, för det mesta. Men ibland hittar man erbjudande man helt enkelt inte kan gå förbi, så om jackan är en storlek för liten men kostar 25 kronor så kan man ju hoppas på att man går ner, och då passar den ju. Och så har man fått en jacka billigt! Denna logik kunde dock inte Rich förstå sig på, förutom då jag sa att det är ju bra att jag har så många kläder som varit för små men som nu passar, för annars hade jag inte haft något att ha på mig. Hur så, undrar du kanske? Just nu har jag helt enkelt inga pengar att köpa nya kläder, så varje nytt plagg som nu passar gör mig glad eftersom jag ju har något helt nytt, och det är kul!

Ok, så kanske den logik jag ser i det hela är lite långsökt, men uppenbarligen är det positivt i nuläget. Plus att jag har ännu en liten mållinje att ta mig över - jackorna är bara precis lite för tajta, så jag har en till två veckor på mig att få dem att passa, och jag har inte jobbat så mycket på vikten de senaste två veckorna så det får bli en ny morot.

Morötter är förresten något jag insett att jag inte tycker om. Alls. Jag köper mini morötter för de är godare än vanliga morötter, men jag tycker ändå inte om dem. Anledningen till att jag köpt dem är att de ska vara nyttiga, men de ligger så fint i kylskåpet utan att bli uppätna. Så jag får väl hitta något annat nyttigt... paprika tycker jag ju om. Så det får bli det och tomater nästa gång jag går och handlar.
En annan sak jag tycker är ok men som magen inte tycker om är, tydligen, äpplen. Så det får bli stopp på det med, för om man inte kan äta det finns det ju ingen anledning att köpa det. Bananer klarar jag dock gallant, likaså meloner av olika slag. Vindruver är lite si sådär, men sparris har jag fått helt knas på under de senaste veckorna. Brukar ungsbaka en bit lax med grön färsk sparris, en tomat i klyftor samt lite skivad vitlök över och det är hur gott som helt, plus att det går snabbt och inte resulterar i så mycket disk.

Ojoj. Ibland undrar jag vem som skulle vara interesserad av att veta detta. Jag kanske ska ta en titt på vad jag skriver och se om det är något att skriva om. Å andra sidan är ju detta en uppdatering på vad som pågår i mitt liv just nu, och ... tja, det är ju detta. Inte så mycket annat. Vikten är en stor del av det jag spenderar tankar och energi på, men av självklara anledningar. Jag har lust att gå tillbaka till doktorn och se hur mina värden är nu. Inte för att det var något alarmerande sist jag gick på koll men för att se om de blivit bättre, för allt kan göras bättre. Men det jag har att gå på nu är hur pass mycket bättre jag mår och hur pass mycket bättre jag (ärligt talat) ser ut. Och ibland tänker jag på vad folk säger - att det inte spelar någon roll hur man ser ut. Men ursäkta ärligheten som nu kommer, men vilket totalt skitsnack det är. Det kanske är sant när man väger 5 eller 10 kg för mycket, men när man som jag varit nära 50 kg överviktig? Då är det inte sant längre. Visst finns det vissa som kan se förbi det yttre, och det är dem man vet att man kan lita på. Men att säga att det inte har någon betydelse är inte sant. Jag märker skillnaden redan nu, och det är -stor- skillnad.
Och ibland tänker jag på hur jag klarade det innan. Visst, 17kg är knappt halvvägs, men 17 kg är 17 kg! Tänk att gå runt och dra på det varenda dag... min ryggsäck brukade väga runt 8kg när jag bar runt på den, och att sen ha två av dem? Det hade tagit kål på mig. Så hur jag klarade av att dra på det hela tiden, dag ut och dag in, det förstår jag inte. Och på tal om ryggsäck så får jag inte längre lov att använda en, eftersom jag har en tendens att packa den full oavsett. Så, numera har jag en väska, vanligt vis också fullpackad, men ofta av mindre variant än ryggsäck och då också mindre vikt.

Ok, mer vikt prat. Nästa inlägg ska vara helt fritt från sådant. Men som jag nog sagt tidigare, detta är en stor del av det som händer och gör stor skillnad just nu, så att inte skriva om det skulle vara att utelämna lite för mycket.

Nu är det läggdags, skulle sovit för en timme sedan men saker och ting är som det brukar... svårt att komma isäng i tid. Veckans utmaning är att lägga mig så att jag får minst 8 timmars sömn per natt... så får vi se hur det går!