Hahaha.

-17, sa ni?

Hahah.

-17?

HAHAHAHA.

Vi har -23 här just nu.

HAHAHAHAHA.

Nej, det är inte kul. Jag kommer ihåg när jag gick på gymnasiet och skulle cykla till skolan en dag. "Glöm inte mössa, Sophie" sa Meta innan hon gick. Jag som var sen som vanligt, och inte är så känd för att använda mössa, tog ju ingen mössa. På den lilla nedförsbacken utanför sjukhuset kände jag hur mina öron gjorde mer och mer ont, tills det gjorde så ont att jag bara ville skrika. Och jag cyklade ju fort eftersom jag, som vanligt, var sen.
När jag sen kom in på mattelektionen tog det 30 minuter innan mina öron hade töat. Sen tog det några dagar innan de inte länge var röda och knottriga. Och sedan såg det ut som jag suttit i solen i Spanien med öronen utfälda, så fnasiga var de.

Mina öron är fortfarande väldigt känsliga. Jag tror jag tog död på dem den där dagen. De gör, rent ut sagt, skitont så fort det börjar bli lite kallt ute, och de blir röda hur lätt som helst (utan att resten av mig är det, dvs pga att jag är nervös eller generad eller nå't).

Så jag vet hur -17 känns. Jag kommer aldrig glömma det.

Men, -23?!
Nej, ni vill inte veta. Men jag kan säga som så att mina väggar just nu är så kalla att om man sätter handen 10 cm från väggen kan man känna kylan utifrån. Så jag har haft ugnen på idag, med luckan öppen. Jag vet inte om det funkar med elspis, men med gasspis funkar det utmärkt. De säger visserligen varje vinter att så får man INTE GÖRA när de har reportage om hur kallt det är på nyheterna. De säger "men ni får inte sätta på ugnen och lämna luckan öppen!!" flera gånger. Och jag hade aldrig gjort det innan jag flyttde in här. Så skall också tilläggas att jag uppenbarligen fortfarande lever och har ett gaslarm om det skulle vara så att lågan slogs av men gasen forsatte välla ut (vilket är varför det kan vara så farligt).

Ser nu hur pratglad jag blev helt plötsligt? Jo, jag mår utmärkt just nu. Jag hittade nämligen mina receptbelagda värktabletter, och de fungerar. Jag känner ingenting länge. Varken bihålor eller hals (eller jo, halsen gör fortfarande lite lite ont men den var ju som om jag försökt svälja brillo innan) gör ont... nu undrar jag bara hur jag kan få detta nästa gång jag har bihålsinflamation, för det gör verkligen så ont att jag inte kan röra mig. Och jag får ju det titt som tätt, och det gör alltid lika ont.

Jag mår till och med så bra att jag funderade på att sticka lite, men på 00 stickor känns det inte så smart (1.75mm). Det sista jag vill är att tappa en maska på sådana tunna stickor. Just nu ser början på min nästa strumpa ut som en jättegullig arm på en liten bebiskofta. Fast jag har varken tillräkligt mycket garn eller tålamod för att klara av det just nu.

Och nu, kl 23.35, börjar kvällen för mina favoritprogram (i avsaknaden av riktig tv, skall tilläggas): CSI: NY, CSI: MIAMI, Without a Trace samt Cold Case. Det sista brukar jag vara för trött för att titta på eftersom det börjar kl. 2.40. Jag burkar somna halvägs igenom Without a Trace.... och jo, det blir rätt eftersom jag brukade jobba lördagkvällar och inte kom hem förrän vid 1 på natten. Nu har det helt enkelt blivit så att jag tittar på det för att det är det enda vettiga att titta på en lördagskväll. Fast jag tror att jag kommer somna tidigare ikväll, nu när jag inte har så ont längre. Jag hade lite feber innan, men inte mycket... runt 38 grader, men det var fyra timmar efter att jag tagit febernedsättande (Tylenol, aka acetaminophen). Så vad min feber var egenteligen vet jag inte, men det spelar nog ingen större roll.

Gonatt.