Har inte varit duktig på att skriva på ett tag, och nu håller så klart batteriet på datorn på att dö så nu har jag inte heller mycket tid.

Jag vet att jag är skyldig vissa ett samtal men min mobil är lite för dyr för att ringa med (typiskt att jag valde den enda planen där det kostar 2.50kr per minut) plus att det har varit och är mycket att göra. Helgen och Mon-Tis spenderades i den svenska huvudstaden och de kommande dagarna är fullsäckade med möten, men jag lovar att jag hör av mig så fort tillfälle ges!

Nu ska jag försöka sova. Köpte så fina ljuslycktor på Indiska i helgen så jag var ju tvungen att tända dem en stund innan sömnen tar över.

Veckan som gått har bara försvunnit. Snart är det en vecka sedan mamma gick bort och det känns som om det var evigheter sedan samtidigt som det känns som om det aldrig hänt. Det har varit mycket upp och ner, men mest bara framåt för att fixa med papper och begravning och en massa annat.

Morgondagen blir en heldag i Malmö där jag ska träffa mäklare, samla ihop lite saker i lägenheten, försöka lista ut vilka nycklar som tillhör vad, hitta föråd, ställa in cykel, åka till banken för att inventera bankfack osv. Därimellan ska det hinnas med lunch och så ska jag försöka hitta ett par byxor till begravningen... det kanske tom blir kjol.

Jag har lite huvudbry med begravningen, men kom precis på vem som skulle vara perfekt att fråga om om sånger osv förutom de som finns här hemma. Ibland är det lite svårt att lyssna till dem som finns närmast, men det har kommit en del fina förslag... och så har jag hittat några alternativ till psalmer som jag tror passar (eller, de är psalmer, bara inte med på listan från begravningsbyrån). Jag väntar fortfarande på att höra av prästen, jag tycker det är mycket lustigt att hon inte hört av sig när begravningen är om en och en halv vecka.....

Som sagt, mycket som skall göra och stås i. Helgen kommer tillbringas i Stockholm på 40 års fest och avslutas på Tisdag med att syster E1 åker från Arlanda för att sedan inte återkomma på ett år. Det känns konstigt, det! Jag tror jag är mer nervös än vad hon är, men så är det ju också en typ av resa som jag inte tror skulle passa mig så bra. För 10 år sedan hade jag nog tänkt annorlunda, men nu har jag väl gått och blivit lite vane-van och tycker att lugn och ro är att föredra... men jag hoppas att det blir många roliga äventyr för min syester (som säger att hon inte läser bloggar alls så hon lär väl aldrig se detta, men ändå).

Nu är det dags att sova... för länge sedan med tanke på morgondagen!
Och jo, förresten... mitt i alltihop har jag varit hos tandläkaren och dragit ut två tänder. Det känns mest skönt att ha det gjort (visdomständer som tyckte att kinden var bra bitdyna osv) men ... jo, lite ont för det allt. Tur att jag har Naproxen från USA med mig hem för jag har fått nog av apoteket för denna gång, med allt vad Rinexin och Nasonex heter!

Jag kom hem i tid - mamma gick bort i eftermiddags.

Dags att uppdatera eftersom jag ser att jag fortfarande får besökare... så det är tydligen inte bara familjen här som läser.

Inte mycket att uppdatera, känns det som. Men jag är i alla fall i Sverige nu, pendlar mellan Malmö och Hässleholm. Var hos mamma igår och idag, och ska dit igen imorgon. Imorgon tar jag nog med mig lite underhållning i form av stickning, och så stannar jag hos mamma lite längre. Idag sov hon mest.

Var i lägehnheten med Sarah och kollade läget, och det är ju jättefint. Det visste jag ju redan, men det är verkligen jättefint där. Kanske det blir så att jag kan bo där när familjen åker till Stockholm om någon vecka, men vi får se.

Ska snart lägga mig för jag är ganska trött, men jag behöver inte gå upp förän lite senare i morgon, så det ska nog gå bra ändå.

Så visade det sig att det inte var någon vårdplanerare som försökt ringa, utan den läkare som tar hand om mamma.

Och hon tyckte nog det var bäst om jag försökte komma tillbaka lite snarare än om några veckor, och månader var det absolut inte tal om.

När jag sedan pratade med mostrar var det inte heller tal om dagar, då jag först tänkte komma hem på Tisdag. Så nu kommer jag hem på Lördag.

Vet inte när jag kommer till Hässleholm, men det blir väl snart.

Lägenheten finns ju där den finns, och jag kommer ju tillbaka och får ta och fixa allt då. Hur och när det blir har jag ingen aning om.

Svenska myndighetspersoner är sämst i världen på att lämna meddelande på telefonsvarare.

Här i USA, när någon får ens voicemail istället för personen de söker, säger följande i meddelandet "Hej, detta är X XX och jag söker Y YY angående ZZ. Vi återkommer vid senare tillfälle men du kan nå oss på #Y-Y-Y. Tack och hej!" eller något liknande.

När en svensk människa på myndighet ringer och får voicemail låter det såhär. "Hej, detta är Maja från YY. Jag har talat med X och ville nu tala med dig. Försöker igen. Hejdå."

Ok, Maja (personen i fråga heter egenteligen något annat). Vad kul att du ringde, angående sjukplanering för mor min. Men du, kan du inte säga, typ, varifrån du ringer (inte Malmö, då) och vilken avdelning du jobbar på. Fullt namn, dvs efternamn, hade varit toppen! För att inte nämna, typ, ett nummer! För det är kul att du ringer, men det hade varit ännu roligare att få prata med dig!

Och jo, en sak till. Om du ringer 05.38 är chansen att jag svarar inte stor alls. Nä, den är typ noll, för jag har inte telefonen på när jag sover. Tyvär. 

Så, mystiska Maja, lite mer info och tanke bakom tidskillnad hade varit uppskattat.

Fast nu var ju Maja inte lika hemska som CSN som ju ringde kl 03.30 en dag för något år sedan, och sedan blev förvånade för att jag... SOV!

Mobilen är dock på nu. Men jag tror inte jag kommer höra av Maja igen eftersom min mobil inte brukar ha toppen uppkoppling när jag är hemma, och att lilla Maja skulle ta hemnummret och försöka ringa det är nog rent önsketänkande (alla andra som pratat med mig om mamma har det nummret, så varför just Maja inte har det är mycket intressant.)

Go'natt. Är jag mycket sur imorgon så kan ni nog lista ut varför. Jag brukar inte vara jätte glad när folk ringer innan 8 på morgonen (ha, vem lurar vi här? Jag tycker inte om när folk ringer innan 11, eller 14, men det är ju för att folk insisterar på att göra det just de dagar då jag kan och får sova längre på morgonen/dagen).

Idag var det en vecka sedan jag fick reda på att mamma blivit sjuk. Det känns som det är längre sedan, och samtidigt känns det som om det inte alls hänt.

Men det var ju som när pappa fick sin stroke. Det kvittade vad folk sa, det tog ca 5 månader innan jag förstod vad som hade hänt (och det var för att jag inte träffade honom förrän efter 5 månader). Efter att han blivit sjuk och innan jag kom hem drömde jag flera gånger att han kom in sin grönaktiga kavaj (samma som på fotona från kimono-fotograferigen i Japan) och sa "Äh, du ska inte lyssna på allt skitsnack!" I drömmarna var han som jag sist mindes honom, dvs från försommaren innan allt hände.

Fast med mamma är det ju annorlunda. På något sätt känns det som om jag väntat på att detta skulle hända. Inte just en stroke, men att hon skulle ringa och säga något om att hon blivit sjuk. Nu visade det ju sig såhär i efterhand att hon inte mått bra på ganska länge, men så är det ju typiskt mamma att inte berätta så mycket sånt för mig. Hon hade varit sjukskriven i nästan ett år innan jag fick reda på det, så det säger ju kanske en del. Visst, jag förstår att det är för att skydda mig, men lite dumt tycker jag allt det är.

Så, det senaste är iaf att det är levern och bukspottskörtlen som orsakat att hennes blod blivit tjockare, vilket i sin tur orsakat stroken och propparna. Förutom stroken har hon en stor propp i ena benet, och tydligen flera små proppar runt levern. Det känns som om jag säger för mycket bara nu när jag sagt detta, så jag tror inte jag kommer uppdatera om just sjukdommen om det inte är så att det är relevant på något sätt till det jag skriver om. Idag skulle de iaf ta prov och få mer direkta resultat så att de kan behandla sjukdommen, vad det nu visar sig vara.

Det som gör mig, tja, mest arg tror jag, är att allt detta hade kunnat undvikas om hon gått till läkaren när hon började känna sig dålig. Och det kan ju vara allt från ett år sedan till för ett par månader sedan, men jag vet att hon inte mådde helt ok när hon var här. Men nu är det som det är och vi får hoppas på det bästa. Just nu verkar inte det bästa gott nog, men så kommer det nog kännas ett tag.

Här är det som vanligt, förutom att jag varit förkyld i lite över en månad. Det beror nog på både barn och stress, och lite snuvig och hostig är jag fortfarande men inte så hemskt som det var i förra veckan och i helgen. Man vet att någon tycker om en om de köper medicin till en innan de kommer och ger en en kram, fast de har bacillskräck (är det något amerikanskt jag lagt mig till med? Men allvarligt, har man inte bacillskräck här är det något fel på en, så är det bara). Rich kom i Torsdags och sedan i Söndags. Vi spelade Scrabble (Alfapet tror jag det heter på Svenska) och Rich vann som vanligt. Jag har faktiskt vunnit en gång, och nästan vunnit lite fler gånger. Så var dock inte fallet i Söndags, men men. Kom på att mitt fina Scrabble ju kommer vara så gott som oanvänt i Sverige om det nu inte blir så att jag hittar andra som tycker om att spela den Engelska varianten. Har ni lust att spela så får ni helt enkelt höra av er! Jag hoppas på att Monopol är ett mer lättöversatt spel.

Tja, annar är det inte så mycket. Stickade en fin rosa mössa till Miss Moo som dock inte passade henne utan mest hennes lillasyster som dessvärre inte tycker om mössor. Hon låter dem sitta på i ungefär 1/2 sekund innan hon frenetiskt sliter av den, gör en hiskelig min och sedan tittar på dig som om du hittat på något fasansfullt, och sedan kryper hon iväg. Så den där mössan kanske inte blir använd så mycket som jag hoppats. Så jag får ju sticka en ny till Moo nu, och när jag sa att jag nog skulle göra det sa hon "Om du stickar en till, kan du inte sticka en blå mössa då?" Så jo, det är det jag gör nu. Hon har nämligen en blå outfit hon tycker mycket om (dvs blå tröja, blå kort kjol samt blå tajts, tom två blå sidenband till håret). Jag stickar i samma mönster som den hatt det finns bild på några inlägg längre ner, så lite flickig är den ju. Men, jag funderar på att köpa några flickiga knappar att sy på runt resår-delen så att den ser lite mer flickig ut, eller något glittrigt att göra nåt mönster av på något sätt. Tja, vi får se vad Miss Moo tycker, det är ju trots allt hennes mössa och färgen verkar hon mer än nöjd med än så länge (hennes mamma tyckte dock det var ett underligt färgval tills jag påpekade att den nog skulle matcha den där blå outfitten).

Nu ska jag sova. Jag hade nämligen planerat att sova mer än 8 timmar inatt. Jag tror inte jag sovit mer än 5 timmar i genomsnitt per natt den senaste veckan, inklusive helgen. Förhoppningsvis tar det kål på det sista av förkylningen så att jag kan börja träna igen. Haha. Jo, just det!

En Observation

Man samlar på sig fler och fler "före" och "efter" efterhand som man blir äldre.


Vilka före och efter har du? Jag kan lägga upp mina i ett annat inlägg, om någon skulle vara intresserad.