Datorn ar dod sa forvanta er inga uppdateringar pa en vecka eller mer. Ska in och se om de kan hjalpa mig imorgon, och sen far vi se hur stort hal det lamnar i planboken.

Suck.

Har ju inte uppdaterat nu på ett tag. Blev tillsagd att jag skulle uppdatera av någon som själv inte uppdaterat på typ en vecka så lite stött i kanten blev jag allt. Fast det har varit så mycket på sistonde så det har nog blivit lite för lätt för mig att bli just stött i kanten. Jag vet ju att det är dags att skriva, särskilt eftersom det fortfarande kommer besökare som nog förväntar sig nytt innehåll.

Så, den senaste veckan har hunnit innehålla julen, vilken var ganska hektisk. Förra veckan jobbade jag mest hela tiden, mellan 10-12 timmar om dagen (plus två timmar dit och hem) så det blev lite sådär med att komma in på datorn. Sen satt jag hundvakt mellan juldagen och annan dag jul, och tog inte med mig datorn. Det var ganksa skönt att sitta och inte göra någonting. Med sällskap av världens mysigaste och knasigaste hund (hon är stor, runt 25kg, men tycker om att sitta i knät) hade jag en mysig dag. Det tog dock ett tag för mig att somna eftersom jag hört att den förre hundvakten hade fått besök i soffan under natten, så jag inledde natten med lite mildare mardrömmar om att jag blev utputtad ur soffan. Varje gång jag vaknade låg hunden helt ovetandes och djupt sovandes i sin hundkorg, så efter en timme eller så somnade äntligen jag med.

Så, hela förra veckan jobbade jag. Torsdag, vilket ju var julafton, jobbade jag också. Samtidigt var jag inbjuden av familjen till julmiddag osv, så jag gjorde nog inte mer än vad man skulle gjort som vanligt gäst, dvs underhålla Lillan, hjälpa till med maten och duka undan, diska lite osv. Jag fick till och med julklapp, julens enda inslagna julklapp - ett par morgontofflor/inneskor som jag älskar efersom mitt golv här hemma blir så kallt på vintern. Sen fick jag ett presentkort till Sephora också, på $100, vilket var gulligt av dem. Lillan fick en bok av mig, en som hon faktiskt tycker om och kan sitta och lyssna på. Det är ganska stort med tanke på att hon typ aldrig sitter still. Mest försöker hon springa iväg från mig, och när jag väl får tag på henne säger hon "No, Feet, No!!!" Det är jag som är Feet. Ibland är jag Sofeet, men det är ganska gulligt ändå. Nu har jag nog blivit kallad det mesta... Soph, Fo, Fosi, Topi, Toby och några till.

Jag börjar inte förrän lite senare imorgon, men det börjar ändå bli lite sent, precis som det brukar.

Jag har något jag måste erkänna.

Jag spionerar på er.

Eller, fullt så illa kanske det inte är, men jag har en liten mekanism som loggar besökare och varifrån de kommer. Så jag vet när Sarah är i Kalmar och är uttråkad och loggar in för att se om jag uppdaterat (om det nu inte är någon annan in Kalmar som tittarförbi, i så fall: Hej!)

Så, nu tänkte jag som så att eftersom jag börjar bli lite nyfiken på er som kommer förbi så kan ni väl säga hej? Och om vi inte känner varandra kan ni väl berätta hur ni hittat hit?

Jag är en nyfiken prick, och det var därför jag intallerade denna lilla manick. Det är Google Analytics, så jag kan se varifrån någon loggat in, och vilken dag, men det är allt. Om ni har blogger tycker jag ni ska titta in på vad detta är (och om ni gör det och får besök från Whitestone, NY, USA, så är det tydligen jag... varför jag loggas in därifrån vet jag inte, vet inte ens var Whitestone is, men men.)
Innan jag installerade detta program tittade jag lite på andra, men jag tyckte om att jag inte behövde lämna ut mina inloggnings uppgifter till något som inte är bundet till Google osv. Google i sig själv är lite skrämmande eftersom man har både mail och  blog och annat genom dem, så de vet nog mer om mig än någon annan. För att inte nämna sökmotorer... lite mörkrädd blir man kanske om man tänker för mycket på det.


Men iaf, ni från Huskvarna, Malmö, Bromma, Solna, Stockholm, Helsingborg och Kristianstad kan väl säga hej eller nåt?

Ja. Nyfiken i en strut, det är jag. Särskilt om struten är fylld med godis, och detta är ju lite som det -nya godisar man aldrig sett förr men gärna vill veta mer om.

Äh. Det blev ju en löjlig gämförelse, men jag skylle på min lilla sömnpiller som jag tog innan idag (oroa er nu inte på Dykensväg, det är OTC, dvs Over The Counter, dvs Inte Receptbelaggt, dvs Inte Beroendeframkallade, dvs sånt som nog skulle vara det i Sverige men inte är det här så jag tog en halv dos för att inte bli sovandes i en vecka).
Och med det har jag bara en sak till att säga: Gonatt!

Ser att det har kommit några besökare så jag fick dåligt samvete för att jag inte uppdaterat.

Har inte så mycket att uppdatera om. Rich skulle kommit idag men fick vända om pga is på vägarna. Först blev jag sur men sen såg jag på nyheterna hur bilar slirade omkring och tänkte att det var nog tur att han inte försökte köra hela vägen, trots allt.

Jag hade kunnat gå och tvätta men så mycket energi hade jag tydligen inte, så det blev till att sitta hemma och titta på stickmönster istället. Jag spenderade lika mycket tid på det som det skulle tagit mig att sticka klart min strumpa, så det kanske inte var så lyckat.

Funderar på vad jag kan göra åt barnen jag jobbar med, någon julklapp eller så. Tänkte på en hatt eller något till Miss Moo men jag vet inte.... jag får fråga henne imorgon! Hon är min lilla bästa kompis just nu, fast i Fredags skrek hon som en stucken gris för att hon var tvungen att ha blixtlåset uppdraget HELA VÄGEN plus att hon fick ha LUVAN PÅ. Hela gatan stirrade, och vi skulle inte så långt alls. Fast med -10 var man tvungen att dra upp blixtlåset så långt det gick, det var bara så. Men ojoj vad hon kunde skrika, och ojoj vad folk tittade. Fast hon är ändå bäst och härligast.
Miss E är härlig hon med fast... hon sitter aldrig still. Aldrig. Man kan inte byta blöja på henne eller göra någonting... försöker man få på henne kläder blir hon hur arg som helst och kryper iväg. Så stannar hon på lagom avstånd (ung två tre meter bort), vänder sig om, tittar på en med den mest besvikna "hur kan du?!" blick och kryper vidare, snörvlande men arg. Väldigt gulligt, en riktig liten personligthet.

Andra familjen går bra, fast när jag var där igår fick den lilla feber så det var ju inte så kul. Föräldrarna var där så det hjälpte ju, men ändå... stackars liten. Fast hon mådde nog bäst av alla, för föräldrarna blev väldigt oroliga medans hon höll modet uppe och skojade runt så mycket det går när man har över 39 graders feber.

Tja, vad har annars hänt? Inte mycket. Har fått många samtal om jobb den kommande och följande vecka, men jag är ganska fullbokad, som tur är! Samtidigt blir jag lite... tja, lite små bitter över att folk man inte hört från sedan man intervjuvade med dem helt plötsligt ringer och är hur trevliga och vänliga som helst och undrar om jag kan komma och jobba. Varför har de inte hört av sig tidigare? De kunde ju sagt något, om än för att saga att de inte behövde hjälp just då. Nu helt plötsligt är vi jätte kompisar och kan jag inte göra dem denna jätte tjänst?! Är det verkligen säkert att jag inte kan ändra mitt schema så att det passar dem? Jag har lust att fråga varför jag ska göra det när dem jag är hos nu verkligen vill ha mig och vill att jag kommer efter jul med, men jag säger bara tack tack, kul att höra av dig, om något öppnar upps sig står du först i kö (fast jag tillägger inte "om jag känner för det, vill säga.")

Veckan som kommer blir nog precis som den ska, jobb varje dag. Börjar bli lite bättre nu, fökylningen har försvunnit fast näsan tyckte inte om när det var kallt och luften blev torr. Vet ärligt talat inte vad min näsa föredrar längre eftersom den alltid verkar protestera på ett eller annat sätt, men så länge den sitter där den ska och det går att andas genom den så ska jag inte klaga. Ser fram emot en ny vecka, fast inte tvätten som måste göras imorgon. Så länge jag kan somna ikväll ska det inte vara några problem, det tog mig några dagar att ta igen mig efter att inte kunna sova natten mellan söndag och måndag förra veckan.

Tiden flyger visst iväg!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om men jag har några bilder jag velat lägga upp (de är jätteinteressanta, lovar!) och nu har jag äntligen kommit mig för att föra över dem på datorn.

För några veckor sedan skulle Rich ta något i min frys och undrade om jordens undergång var påväg eftersom frysen var lite på bristningsgränsen vad gällde innehåll. Jag konstaterade att jo, det såg ju så ut. Några dagar senare tog jag en närmre titt på vad som fanns där och insåg att det mesta nog inte skulle ätas eftersom jag inte ätit det under det senaste året. Så det åkte ut, och resultatet blev detta:

Ha! Nu vet jag vart alla mina förvarings lådor tagit vägen!

Se så fint det blev. Och detta var *efter* att jag gått och handlat lite extra hallon och blåbär. Jag är fortfarande fundersam till hallonen på översta planet eftersom de stått där ett tag och kanske smakar konstigt nu... hm. Tål att funderas på.

Det blev inte mycket kvar i dörren heller. En vodka flaska som varit här sedan Sarah var på besök (om det var Josse eller Henrik som var följeslagare kommer jag inte ihåg, men den är iaf inte ny!) Och kaffe, bönor samt en iskudde från när knät knäppte till på gymmet.

Lite julgranskulor gör alltig roligare! Hade ju en stor låda efter att ha varit på Ikea så ljusslingan samt lampan fick lite sällskap. Ser ganska mysigt ut, faktiskt! Kan det inte vara jul året om så man kan forstätta ha detta uppe? :)

Har inte gjort så mycket i helgen eftersom mina överstalningsförsök om att jag inte höll på att bli sjuk inte fungerade. Rich ringde i morse och frågade om han fick komma och eftersom jag kände mig ok sa jag ja. Mysigt med lite sällskap, särskilt eftersom det bara var amerikansk fotboll och skidor på tv (jag tycker inte om något av det, fast med Rich här burkar det gå lättare). Han hade spelat am fotboll själv på morgonen och fick helt plötsligt världens kramp i lårmusklen. Det har hänt innan så det där men en stor karl som skriker rätt ut av smärta var inte lika shockerande denna gången, och jag vet ju hur det känns eftersom jag själv ibland får charlie's horses (dvs kramp i underbensmusklen, vad den nu heter på Svenska). Det gör lite sådär jättejättejätteont och om de är riktigt jäkliga tar de flera minuter att gå över och sen har man ont i flera dagar. Det var nog dagens största händelse.

Jag gick även till tvättomaten och det var inte alls kul. Alla torktumlarna var upptagna (och de har typ 16) men jag fick en som de använder själva (man kan lämna in tvätt om man vill och hämta dagen efter). De är mycket, mycket bättre än de som man kan änvända när man tvättar själv, så det tog inte så lång tid men det är ändå så tråkigt att sitta där och inte göra någonting. Brukar spela spel på mobilen osv, men det är ändå tradigt.

Men nu är iaf tvätten avklarad, och jag fick hem några gallons med vatten eftersom jag hade min lilla tvätt vagn med mig och kunde lasta upp lite på den.

Nu är det dags för sängen, imorgon är en lång dag och jag börjar tidigare än vanligt. Skulle lagt mig vid 23, men det händer ju aldrig i min värld. Aja!

Ibland får man inte saker och ting gjorda. Man har den där högen med brev som ska skickas men de glöms var dag trots att de ligger precis bredvid dörren. Och ibland måste man göra något som är lite komplicerat, som att till exempel ta kort för förnying av körkort. Det låter ju ganska enkelt, men det visar sig att så är läget inte alls. Här har de helt andra mått som de tar korten efter, och när man lite snällt frågar om de kan ta ett kort som har 14-17mm mellan öga och hakspets får man till svar att "Du, nu talar du ett språk jag inte förstår. Här i *USA* mäter vi i inches, inte minimeter eller vad det nu är du pratar om." När man sedan frågar om någon annan i kön möjligtvis skulle veta hur många delar av en inch 15mm skulle kunna vara avbryter personen igen och säger "Det kvittar vad de säger, jag kan ändå inte MINIMETER." Men när en person tilltalar en på sådant sätt blir man sur, och säger med ett drypligt sött leende att om de lyssnade så skulle de förstå att man försöker få reda på hur mycket dessa miLLimeter är i just INCHES, så vi försöker bara förtydliga (inte sagt: för sådana idioter som dig som vägrar lyssna och tydligen inte lyssnat mycket i skolan för miLLimeter lärs visst ut, men då tar man ju förgivet att du GÅTT i skolan, och det är nog lite för positivt tänkande i detta fallet).
"Fotografen" förstår då att hon ser både dum och elak ut och lägger snällt svansen mellan benen men innan hon hinner säga något säger en annan snäll man i kön att det finns ett ställe något kvarter bort där de har en PROFESSIONELL fotograf som nog kan hjälpa lite mer, och jag följde snällt hans instruktioner och gick dit istället.

Och oj så glad man kan bli när någon inte bara förstår vad man frågar efter (och vet vad mm är trots att han pratar Engelska) och dessutom är jättesnäll och trevlig. Det blir ännu bättre när hans fru ska ta kort för hon tar några stycken så att man ser någorlunda bra ut (och frågade snällt om man fick le på de kort som fotografiet skulle hamna på, för det får man tydligen inte över allt...). Det hela tog ynka 10 minuter och kostade lika mycket som det skulle gjort på posten. Och, så klart, det är ett ställe jag åker förbi nästan varje dag och skulle kunnat gå in på när som helst, men jag visste ju inte att de var så bra. För att vara ett företag som fokuserar på att ta kort och behandla bilder har de världens värsta skylt ovanför ingågnen, det ser ut som något en treåring tryckt upp. Men men, skenet bedrog och allt blev väldigt lyckat.

När jag sedan promenerade tillbaka till posten med mitt nya kort och alla dessa brev som skulle skickas kunde jag inte låta bli att le. Att det kan vara så enkelt att göra någon glad, det borde man tänka på lite oftare så att man kan göra det samma åt någon annan (fast det brukar nog de flesta göra, utan att tänka på det).

Idag tog jag mig tillbaka till gymmet och upptäckte att de bytt ut alla vikter och viktmaskiner till helt splitter nya grejor. Mycket trevlig överraskning, fast tre av mina favoriter var borta. De finns visserligen i annat format, men de maskiner de hade innan funkade helt perfekt... tja, det är lite svårt att förklara och jag tror visst jag kommer vänja mig vid de nya, men det var något speciellt med de förra maskinerna som jag tyckte extra mycket om.

Jag har även provat på att göra egen glögg, och det blev lyckat. Och helt plötsligt smakade den jag köpte på Ikea inte alls lika gott och jag förstår varför man har sånna där små glöggkoppar (som jag säker har några uppsättningar av på vinden i Hässleholm!) Vet ni att man ska göra glögg på vin (jo, det visste ni nog) men att man sen ska tillsätta en halv LITER vodka (eller brandy)? Vaddå starkglögg?? Och så ska man inte koka den heller, för då försvinner ju alkoholen. Jag måste medge att jag gav min glögg en liten kokning för jag ville inte alls ha alkohol i min, så den där vodkan uteblev den med. Har ungefär en liter färdig glögg och den kommer nog räcka ett tag, minst sagt.

Annars har det inte hänt så mycket. Jobbade inte idag men imorgon ska jag jobba, så det blir nog bra. Jag hade tänkt att jag skulle prova en ny rutin imorgon bitti, nämligen att gå upp lite tidigare för att gå till gymmet *innan* jag går till jobbet vilket jag aldrig gjort innan (om jag inte börjat förrän 19 eller nåt). Det låter kanske lite pretantiöst men jag kommer inte gå upp 5 eller nåt, mer runt 8 eftersom jag börjar jobba runt 14, så då har jag ju lite tid. Fast det är ändå ganska abitiösa planer för att vara jag eftersom jag burkar tycka om att sova så länge som möjligt (idag sov jag till just 14, men det var inte alls planerat och jag blev mist sagt shockad när jag vaknade!). 

Nu har klockan lyckats springa iväg igen så det blir sängs bums om mina planer alls ska fungera. Gonatt!!