Jag vet inte hur mycket jag kommer orka skriva de närmaste dagarna. Fick idag reda på att min mamma fått en stroke och ligger på sjukhus. Ringer läkarna imorgon för att få mer klarhet i vad som hänt.

Men, nu vet ni varför om det råkar bli så att jag inte uppdaterar på ett tag. Kommer inte hem eftersom jag blivit tillsagd av tillräkligt många att det inte kommer göra någon skillnad i nuläget, så jag stannar här och håller mig sysselsatt och upptagen.

...

Vaddå random?

Och bacon kommer visst från får!

Jo, just det. Gonatt.

Jag provade precis på att göra stekt ris.

Var det stekt ris eller stekt gröt som man blev hotad med på dagis om man inte uppförde sig? Jag kommer inte ihåg, men en svensk som inte ätit fried rice här i USA har ingen aning om vad detta är. Och det har inget med frityr att göra, långt ifrån.

Så. Säg att du haft ris till någon maträtt och det blev en del över. Ris är ju inte gott att värma upp igen eftersom det ofta blir tort eller gummigt eller vad som nu brukar hända. Det blir iaf inte så gott som när det var nykokt.
Vad göra? Jo! Man tar fram de där påsarna med frysta grönsaker man har (fast nu hade jag bara färska men det gick lika bra ändå!)

Jag använde riset jag berättade om igår. Jag kan ju säga redan här att ris och coscos blir extra gott om det kokas på buljong eller om man lägger ner en buljong tärning när man kokar det (jag brukar köra grönsaksbuljong).

Du tager vad du haver, är reglen här. Jag råkade ha gul lök, ett halvt knippe färsk sparris och färsk spenat till hands. Om du kollar upp receptet online brukar de säga att man ska ha frysta ärtor (vilket du burkar få från resturangerna här) osv. Frysta räkor är också gott att ha i, men jag orkade inte gå och köpa. Kan mycket väl tänka mig att överbliven fisk blir gott i, och man kan alltid använda kykling (mest popular här - chicken fried rice, eller pork fried rice).

Det var hemskt, jag kommer ju inte till sak! Nu så!

1 liten gul lök
8-12 stjälkar sparris (färk)
Spenat (färk, handfull, riv i stora bitar)
2 ägg
Djup tallrik ris
Soja sås
Sesam olja (mums!!)

Skär löken i lite tjockare strimlor. Skär sparrisen i 2-3 cm långa bitar (eller hur du nu vill ha dem).
Värm olja i stekjärn eller wook på hög värme. Lägg i lök och sparris.
Vispa upp äggen lätt, häll över grönsakerna i  stekjärnet när sparrisen blir lite grönare (stek INTE löken för länge, den ska vara lite knaprig när man serverar). 
Rör om snabbt, lägg i ris. Rör om så att inte äggen stelnar utan mixas upp med riset och grönsakerna. Lägg i spenaten (den ska bara hinna bli mjuk, vilket den snabbt blir).
Häll över soja i lagom mängd (upp till dig). Rör om.
Tillsätt sesam oja (mängd upp till dig, skippa om du inte tycker om doften). Rör om.
Servera.

Mums! Jättegott! Och det kör man på bara grönsaker kan man servera till typ lax, kyklig eller kött, men det är ju som sagt en resters rätt så lägg i vad du har. Och har du inget kör på tinade räkor, för det blir jättegott det med. Det ser lite grått ut men det kan man ju göra något åt genom att lägga i majs eller morötter eller röd paprika eller nåt.

Åt lite sent idag men mätt och glad är jag, och nu ska det sovas!

Jag blev tillsagd idag att det inte är så kul att se en mössa poppa upp när man kommer till min blogg. Med andra ord, dags att uppdatera.

Har jobbat mycket denna veckan, fast timmar som passar mig lite bättre (dvs morgon till eftermiddag/kväll istället för eftermiddag/sen kväll). I fredags jobbade jag 10 till 22.15, så det var en väldigt bra dag eftersom jag fick taxi pengar också. Sen jobbade jag igår kväll, vilket gjorde att det blev en riktigt bra vecka.

Jag har börjat räkna på dagar nu, så jag har ett hum om vad jag har framför mig. Det är mycket som ska fixas med, men det ska nog gå bra. Vi får hoppas på det bästa, men det där med att ställa om tankarna kommer nog ta sin lilla tid.

Det finns inte så mycket nytt att rapportera om eftersom jag jobbat så mycket. Det blir liksom ingen tid över till att göra andra saker då. Idag gick jag och tvättade, så det var dagens projekt. Fick reda på att det sköljmedel jag använt inte längre finns (sist jag köpte det fanns det en hylla full, nu inget alls). Tycker inte om när sånt händer eftersom jag är lite kinkig med dofter osv, tycker många parfymerade saker luktar gammal tant efter att de gått igenom torktumlaren. Tvätt ska ju lukta rent, inte av gammal rökelse osv. Jag hittade nåt som inte luktade alltför hemskt, och beksrivningen var "blå iris och silkes bamboo." Vad sjutton silkes bamboo är har jag ingen aning om! Kan dom inte ha en där doftbeskrivningen är "ren tvätt"? Som dessutom luktar så? Det hade varit uppskattat.

I andra nyheter så förlorade Jets idag, så jag har en grumping gubbe att se fram emot veckan som kommer. Kul kul. Jag har kommit fram till att sport i sig är något jag inte har något emot, men det är hur den påverkar folk. Ok om alla var glada hela tiden men när någons favoritlag förlorar är det ju som om världen gått under. Inte kul alls.

Kvällens middag idag, för att helt byta riktning, var riktigt god. Lax som lagades i ugnen tillsammans med tomat, lök och sparris med lite fint skuren vitlök och olivolja. Jag brukar nöja mig med det men idag gjorde jag rice pilaf (vet inte vad det heter på svenska) men det är iaf en Cambell sak man köper med ris och orzo, plus att man får en påse med kryddor att hälla i. Jag piffade till det lite mer och la i spinat när det var färdigt kokt och det blev riktigt gott. Tror inte jag kommer göra det igen för det blev nästan för mycket, men det är ju helg och allt så varför inte?

Nu byter vi riktning igen! Tillbaka till mössor. Jag har börjat sticka på en mössa till Miss Moo (som kallas så för att jag inte vill skriva ut deras namn på bloggen: dels är det inte mina barn och dels tycker jag inte man ska lägga ut namn på barn i bloggar eftersom de inte kan välja själva om de skrivs om eller inte). Iaf, hon fick reda på tillverkningen av denna mössa i Fredags och har inte släppt det sen dess. Då hade jag stickat ca 1 cm, och hon tittade tvivlande på projektet och sa "ska det blir en hatt? hur då?" Jag blev iaf glad då hon inte insisterade på att klippa av "tråden," något hon tidigare försökt (jag tror jag berättat om det innan, men om inte så säg till så berättar jag). Igår när jag kom sprang hon fram till min väska och tog upp makeup bagen jag använder som stickningsförvarningspåse (Joyce skulle älskat detta ord, jag lovar!!). Hon såg att jag nu stickat ca 2.5 cm och sa att jo, lite bättre var det ju men när ska denna mössa vara klar? Och varför ser den ut som en halsduk? Jag tycker inte den ser ut som en halsduk, men iaf. Sen blev hon väldigt exhalterad och sa, mycket ivrigt, att hon minsann har en halsduk i samma färg som den blivande mössan, och det var ju bra! Jag höll med.

Så, det är det jag ska göra nu. Försöka få några fler rader på den där mössan så jag har lite mer att komma med imorgon. Den måste vara klar till på Fredag, annars kommer jag nog ha en lite irriterad 4.75 åring som undrar varför det tar sån tid att sticka en ynklig liten mössa. :)

Laggdags

Men, jag har stickat klart min mossa!!
Battre bilder efter somn.

Efter att ha jobbat 13 timmar i Fredags och kommit hem senare än vad jag har lust att medge till somnade jag runt 3 (med lampa och tv på plus mobil i sängen, vilket inte är del av rutinerna). Någon gång under natten stänges tvn av, lampan släcktes och mobilen fiskades ur sängen och sedan sov jag till klockan 16 på lördagen.

Jag tror jag var lite trött....

Vaknade och beställde pizza (är det dumt om man säger att höjdpunkten på dagen är världens gulligaste pizza delivery guy vars leende gör att man smälter eftersom han verkar så innerligt snäll att man vill fråga om han vill bli kompis med en? Jag skulle bli glad av att ha en sån person i mitt liv, men så har jag ju bara träffat honom två gånger innan i ungefär de 45 sekunder det tar för honom att lämna över pizzan). Pizzan i sig var konstig... god, men inte vad jag var van vid, alls. Istället för tomatsås var det bbq sås och sen ovan på det kom det annanas, skinka, kykling,bacon, lök och ost.... Måste medge att jag saknar svenska pizzor något innerligt. Jag vill ha en Mamma Mia med mycket skinka! Och sen en gyro pizza från Kristianstad. Med extra tatsiki sås. (Och nu blev jag innerligt hungrig, kul).

Sen var jag uppe till 3 igen. Så klart. Det var nog mest för att jag tittade på tv och stickade (min mössa är snart klar! Den blir nog min, och så gör jag en till Miss Moo i rosa akryl garn... mörkt lila garn i blanding av alpaca och silk är nog lite väl lyxigt för en snart 5 åring... säger jag mest för att jag vill ha den!)

Idag sov jag till 13, så jag lyckades gå upp ... lite tidigare. Jag är dock fortfarande jättebäst på att vända på dygnet.

Var slö och kände mig helt hängig när jag vaknade, helt och hållet uttråkad. Ville ingenting.
Gjorde äggmacka med kaviar, funderade på hur jag skulle må om jag gick runt och kände mig så hela dagen. Inte speciellt bra kom jag fram till.

Funderade på att gå till gymmet. Har inte gått på flera månader, förutom den gången för någon månad sen jag gick dit och sen blev sjuk på studs. Kände att nej, det lät ju inte kul.

Sen blev jag arg och tänkte att om jag nu inte mår bra för att jag känner mig helt jäsig och dan, varför ska jag då intala mig själv att inte gå till gymmet? Jag fick i uppdrag av mig själv då jag samtalade med spegelbilden: två orsaker till att inte gå som inte var "jag är trött" eller "jag känner inte för det."

Så träningskläderna drogs på, jag åt ett halvt äpple, en fullkornsmacka, yogurt plus ett halvt glas grapefrukt juice för att järntabletten skulle få maximal funktion (järn tas lättare upp av kroppen om man tar det i samband med typ apelsin eller grapefrukt juice, syran hjälper till att bryta ner det på rätt sätt). Sen ställde jag äggklockan på 40 minuter och traskade sedan promt iväg till gymmet.

Fy vad skönt!

Om det finns en anledning till att träna, förutom bättre fysik och viktminskning, är det att energin nivån går upp ungefär 500%. Sömn hjälper inte. Socker hjälper INTE. Träning, i mitt fall, gör mig pigg och glad och energisk. Så jag förstår inte varför jag med jämna mellanrum intalar mig själv att det är ok att inte gå, när det helt klart inte är det.

Nu mår jag just 500% bättre, tänker klarare. Och, viktigast av allt: Jag är glad! Glad över att jag gjort något av värde, att jag tog mig dig, att jag kämpade på och inte gav upp.

Rena rama idioten är man ibland. Har nu varit det i några månader så det blir stopp på det, hoppas jag.

En sak som jag stör mig på är att nästan alltid när jag står och stretchar lite i omklädningsrummet är det någon som frågar "Are you ok?" Jo, brukar jag svara. Idag lade jag till "Hurså?" "Oh, you look flustered. Just wanted to make sure." Översatt: Du ser anfådd ut, ville bara kolla att allt var ok.

...

Om du tränat i en timme, sprungit och lyft vikter, och du inte ser anfådd ut, är det inte något som är fel då?? Allvarligt talat, om du spenderar en timme på gymmet och inte blir anfådd ÄR DET NÅGOT SOM ÄR FEL. Det finns egenteligen bara en orsak: Du har inte tränat. Du har gjort något annat. Läst en tidning eller tittat på tv, men du har inte tränat. Det räknas inte om du inte sätter upp hastigheten eller motståndet på cyklen/cross-trainern/löpbandet. Om du inte svettas kan du lika gärna sitta hemma och äta en morot, tuggmotståndet bränner lika många kalorier.

Så. Jo, allt är helt PERFEKT! kommer jag säga nästa gång. Sen, om jag känner mig riktigt irriterad, kommer jag fråga varför man ska komma till gymmet om man inte tänkt träna och bli lite anfådd. Fast jag brukar ju bli på bättre humör så jag kommer nog inte säga nåt förutom att allt är just perfekt.

Nu ska jag äta leftover pizza. Ha. Ingen ironi där alls. Kyklign är nyttigt, resten tänker vi inte på idag. Har ändå inget annat att äta förutom kladdkaka som säkert är för gammal nu ändå. Sen kan vi ju träna mer på Tisdag, så då blir allt bra ändå (imorgon är det helgdag här och gymmet kommer vara stängt när jag kommer hem från jobbet, plus att det är Måndag så gymmet är alltid packat de dagarna ändå).

Jag glömde ju...

Jag har fått mitt nya körkort, så nu är jag officiellt gammal. Jag är säkert äldre än nån gata där ute, men nu var det ju inte det vi skulle prata om.

Nä, det var det att när jag fick mitt nya körkort så såg jag att jag ju ser precis likadan ut som jag gjorde för 10 år sedan (plus en månad eller nåt) fast med längre hår.
Och jag menar precis. Jag ser precis, precis likadan ut.

När jag skulle köpa avsvällande till mina små bihålor häromdagen frågade den snälle mannen om han fick se min legitimation. Jag blev mest förvånad att han ville se det för just avsvällande, men när han fick det i handen sa han "1981? Oj. Du är ju gammal."

??

Jaha. Det visar sig att man måste vara över 18 för att köpa avsvällande medicin. Jag såg tydligen ut om en riktig barnrumpa.

Jag ser tydligen ut som en riktig barnrumpa. Så kul.

Men nu försår jag varför folk som tror att barnen jag tar hand om (som är lite äldre, typ Mr C, och nu Miss Moo) är mina frågar om jag var väldigt ung när jag fick dem. För om jag ser ut att vara 18 eller yngre, och tar hand om en 7åring som ser ut som en 8-9åring... tja. Då förstår jag varför de frågar.

Go'natt igen!

Nej men, mitt bloggbesökarantal (nytt ord för svenska ordboken!!) sjönk från 9 per dag till 4! Fast 9 var rekordhögt, det tidigare rekordet var 6. Så jag ska nog inte klaga.

Hm. Vänte lite.

*går och läser förgående inlägg*

Tja, det var ju inte mycket. Jag stickar fortfarande på min mössa men jag undrar om den blir stor nog att passa mig. Jag har ett väldigt stort huvud, nämligen. Ett stort huvud som ser ut som ett ägg på kort, särskilt mitt första ID kort. Jag brukar dock se underlig ut på ID kort. På ett av mina gamla gymkort är min mun ett streck. Helt rak. Det ser urkonstigt ut... jag jag trodde jag halvlog eller nåt, så halvler försöker jag nu undvika eftersom just den bilden ploppar up i min hjärna när jag kommer på mig själv med att göra det.

Iaf, just det, hatten. Eller mössan som det ju kallas på svenska. Idag gick jag och Miss Moo hand i hand som vi brukar, och jag frågade henne om hon ville ha mössan om den blir för liten för mig. Hon sa att det ville hon gärna, men var den rosa och stod det "PRINCESS" och hade den glitter och en rosa plastdiamant som den mössan hon hade på sig just då? Jag fick ju medge att nej, så ser den ju inte ut, men eftersom du redan har en sån kan en lila Lotusmössa nog vara bra att byta med. Hon höll med.

Det är något jag tänkt på mycket på senare tid. Inte mössor, utan barnen jag tar hand om, Miss Moo specielt.
Jag har tagit hand om Miss Moo sedan hon var ca 4 veckor gammal. Inte varje dag, men två tre dagar i veckan i fem år, snart. Jag lärde känna henne en månad innan hon föddes, egenteligen, fast hon tror mig inte när jag säger det. Hon tycker inte det funkar så, men det gör det.
Så. Denna lilla varelse har jag lärt känna och kommit att tycka väldigt, väldigt mycket om. Och jag vet itne vad jag kommer göra när jag återvänder till Sverige.
Idag sa hon att hon vet var Sverige ligger, för nu har de en karta i sitt badrum. Hon vet även var Club Med ligger, sa hon (Mexiko, de var där på semester). Jag blev glad när hon sa det och sa att när jag är i Sverige kommer jag skicka många brev till henne, för jag kommer sakna henne så mycket.
Då sa hon att hon älskar mig med hela sitt hjärta, hela hela hjärtat, och så la hon handen på bröstet. Och sen kramade hon min hand där vi gick.
Jag blev så rörd, för hon förstår ju inte hur mycket det betyder och ont det gör att veta att man kanske inte kommer träffa henne på flera år. Nu kommer det säkert inte bli så om jag får bestämma, men ändå. Min lilla bästa kompis. Inte konstigt jag tycker så mycket om henne.

Det där med att återkomma till Sverige är ett känsligt ämne för mig just nu. Jag vill ju helst stanna här, så medan jag förstår att det finns de som saknar mig och vill att jag ska komma ser jag det lite som ett nederlag om jag måste åka tillbaka. Jag tycker om att vara här. Jo, ekonomiskt jobbigt och mycket slit och kanske lite ensamt, men jag tycker om att vara här. Just nu tänker jag att detta är kanske sista gången det och det händer, att man ser juldekorationerna i World Financial Center (som redan är borta) och detta blir kanske sista våren med körsbärsblommor osv, och det är inte kul alls.

Så jag ber er att tänka lite på det när ni pratar med mig, för ibland känns det som ett misslyckande att inte kunna stanna. Jag vet ju att det inte är det och att jag nått mitt mål med att avsluta min utbilding osv, men ändå.

Missförstå nu inte och säg att jag inte vill att ni ska säga något eller vara glada om jag nu kommer, jag säger bara att detta är orsaken till att jag inte hoppar jämfota varje gång jag tänker på det.

Nu blev det sent, glömde ju lägga upp detta innan jag tog hand om andra grejer.

Go'natt!

Jag är tydligen fortfarande sjuk. Usch och fy. Jobbar inte imorong och det är väl lika väl det eftersom jag hostar och mest låter som en sån där avlång sak med rund grej på som man blåser i och det låter konstigt. Så låter jag nu, fast mest när jag hostar.

Insåg precis att pappersnäsduksförådet är oroväckande lågt. Förhoppningsvis räcker det natten ut, annars har jag ju hushållspapper... fast det är ju inte lika skönt, eller vad man nu ska säga.

Jag fick mig en spurt och lagade pasta med tomatsås till middag. Kolhydrater är bra när man är sjuk, sa min gamle tränare. Fast när han sa det den gången köpte jag munkar, vilket tydligen var min tolkning av kolhydrater den gången. Jag tror dagens middag var mer i linje med vad han tänkte.

Igår började jag sticka på min första mössa. Jag vet inte om det var en bra ide eller inte, men vi får se hur det går. Man måste ju börja nånstans, eller hur?

På Onsdag ska det bli hela 2 grader varmt här. Det ni!! De säger att det kommer kännas som vår här, nu när det ska bli så varmt. Jag har ingen kommentar förutom att jag nog inte kommer titta mycket på nyhterena från och med nu. Fast det har jag nog aldrig gjort. Förra veckan tog de upp det där med färger i statusfältet på Facebook. Det hade tydligen förbryllat många män, så de tog upp det på nyheterna. Jag vet inte om det var för att det var just men som var förbryllade eller om det var för att det inte fanns något annat rapportera om, men jag antar båda.

Nu dör mitt batteri och jag orkar inte gå och leta upp sladden, så jag säger hejdå nu. Kanske blir mer sen när sladden hittats och blivit isatt, men nu ska jag... tja, hosta och sånt kul. Och göra ljud som phhrrrrroooooooot och annat kul.

Hahaha.

-17, sa ni?

Hahah.

-17?

HAHAHAHA.

Vi har -23 här just nu.

HAHAHAHAHA.

Nej, det är inte kul. Jag kommer ihåg när jag gick på gymnasiet och skulle cykla till skolan en dag. "Glöm inte mössa, Sophie" sa Meta innan hon gick. Jag som var sen som vanligt, och inte är så känd för att använda mössa, tog ju ingen mössa. På den lilla nedförsbacken utanför sjukhuset kände jag hur mina öron gjorde mer och mer ont, tills det gjorde så ont att jag bara ville skrika. Och jag cyklade ju fort eftersom jag, som vanligt, var sen.
När jag sen kom in på mattelektionen tog det 30 minuter innan mina öron hade töat. Sen tog det några dagar innan de inte länge var röda och knottriga. Och sedan såg det ut som jag suttit i solen i Spanien med öronen utfälda, så fnasiga var de.

Mina öron är fortfarande väldigt känsliga. Jag tror jag tog död på dem den där dagen. De gör, rent ut sagt, skitont så fort det börjar bli lite kallt ute, och de blir röda hur lätt som helst (utan att resten av mig är det, dvs pga att jag är nervös eller generad eller nå't).

Så jag vet hur -17 känns. Jag kommer aldrig glömma det.

Men, -23?!
Nej, ni vill inte veta. Men jag kan säga som så att mina väggar just nu är så kalla att om man sätter handen 10 cm från väggen kan man känna kylan utifrån. Så jag har haft ugnen på idag, med luckan öppen. Jag vet inte om det funkar med elspis, men med gasspis funkar det utmärkt. De säger visserligen varje vinter att så får man INTE GÖRA när de har reportage om hur kallt det är på nyheterna. De säger "men ni får inte sätta på ugnen och lämna luckan öppen!!" flera gånger. Och jag hade aldrig gjort det innan jag flyttde in här. Så skall också tilläggas att jag uppenbarligen fortfarande lever och har ett gaslarm om det skulle vara så att lågan slogs av men gasen forsatte välla ut (vilket är varför det kan vara så farligt).

Ser nu hur pratglad jag blev helt plötsligt? Jo, jag mår utmärkt just nu. Jag hittade nämligen mina receptbelagda värktabletter, och de fungerar. Jag känner ingenting länge. Varken bihålor eller hals (eller jo, halsen gör fortfarande lite lite ont men den var ju som om jag försökt svälja brillo innan) gör ont... nu undrar jag bara hur jag kan få detta nästa gång jag har bihålsinflamation, för det gör verkligen så ont att jag inte kan röra mig. Och jag får ju det titt som tätt, och det gör alltid lika ont.

Jag mår till och med så bra att jag funderade på att sticka lite, men på 00 stickor känns det inte så smart (1.75mm). Det sista jag vill är att tappa en maska på sådana tunna stickor. Just nu ser början på min nästa strumpa ut som en jättegullig arm på en liten bebiskofta. Fast jag har varken tillräkligt mycket garn eller tålamod för att klara av det just nu.

Och nu, kl 23.35, börjar kvällen för mina favoritprogram (i avsaknaden av riktig tv, skall tilläggas): CSI: NY, CSI: MIAMI, Without a Trace samt Cold Case. Det sista brukar jag vara för trött för att titta på eftersom det börjar kl. 2.40. Jag burkar somna halvägs igenom Without a Trace.... och jo, det blir rätt eftersom jag brukade jobba lördagkvällar och inte kom hem förrän vid 1 på natten. Nu har det helt enkelt blivit så att jag tittar på det för att det är det enda vettiga att titta på en lördagskväll. Fast jag tror att jag kommer somna tidigare ikväll, nu när jag inte har så ont längre. Jag hade lite feber innan, men inte mycket... runt 38 grader, men det var fyra timmar efter att jag tagit febernedsättande (Tylenol, aka acetaminophen). Så vad min feber var egenteligen vet jag inte, men det spelar nog ingen större roll.

Gonatt.

Nu vet jag varför jag var så lättirriterad tidigare i veckan. Det där med att ha varit barns näsduk har tydligen satt sina spår och jag är förkyld som bara den. Började med ont i bröstet, eller lungorna antar jag, men jag tänkte att det nog mest var pga kylan (vi har haft det lika kallt som ni). Men nu är mina bihålor helt täppta och jag har sådan frutktansvärd huvudvärk. Som tur är har jag ju min nässpray sedan jag var hos läkaren sist, så jag kör på den och hoppas på det bästa.

Jag borde ju ha fattat att något var fel eftersom jag inte haft någon som helst aptit sedan i Onsdags och jag har varit trött som bara den. I morse vaknade jag en gång i timmen mellan 3 och 9, och sedan en gång var 90 minut mellan 9 och 14.30. Sen var jag uppe nån timme innan jag sov igen, och kom gick upp runt 18 för att göra en paj. Så nu måste jag stanna uppe tills den är klar (jo, jag rör mig i slowmotion) och sen hoppas jag att jag kan vara uppe till 22 så att jag kan sova i natt. Sova hela natten, då, men vi får se hur det går med det.

Usch vad det är tråkigt att vara sjuk. Det är inget kul alls, och ont gör det i näsa och halls för att jag är torr fast jag är täppt. Tycker inte om att ha ont heller, men det gör nog ingen.

Jag vet inte om jag ska satsa på att dusha ikväll. Kanske, det vore nog bra för bihålorna (med ångorna, då). Set är lite krångligt att lista ut vad som är bäst eftersom det ju är så kallt, och eftersom jag inte har fungerande värme och stänger av värme elementet innan jag går och lägger mig vill jag inte bli sjukare pga en varm dush precis innan jag lägger mig. Men det ska nog gå bra, hoppas jag.

Annars har det inte hänt så mycket. Jobbade 16 timmar i Onsdags, helt oplanerat (trodde jag skulle gå hem mellan 18 och 20, men gick inte hem förrän 23). I torsdags slutade jag lite tidigare, men då var jag ju så trött att hela kvällen försvann. Jag vet inte riktigt vad som hände för jag sov inte... eller kanske med ögonen öppna, vad vet jag. Jag gjorde iaf inte något vettigt.

Rich skulle kommit imorgon men jag vet inte om det är så smart just nu. Jag textade honom och sa att om vi inte går på bio så är det nog bättre om han väntar med att komma tills senare i veckan, eftersom jag inte vill att han ska vara här i flera timmar med tanke på alla bakterier som antagligen flyger omkring just nu. Jag brukar vara dålig på att medge att jag är sjuk, och säga att jag mår ju så bra så han kan komma, och sen är jag helt halvdöd när han är här och han frågar varför jag inte kan tillkännage att jag är sjuk. Så nu har jag blivit vuxen och gått med på att det nog inte är så trevligt att spendera en hel dag bredvid en snörvlande och hostande person. Jag vet inte ens om jag klarar av bio, men vi får se hur jag känner mig imorgon när han ringer.

Nu ska jag gå och försöka hitta något som inte är sport att titta på. Varför de visar sport på alla kanaler en Lördagskväll förstår jag mig inte på. Supertradigt, även när man är sjuk!

Nu får jag nog förklara lite tydligare.

Jag brukar INTE köpa väskor för 100 dollar. Det är min TOPPGRÄNS, dvs om väskan kostar mer än så hängs den tillbaks och sen tänker man inte mer på det. Jo, det tänks ju typ "Tänk om man hade så mycket pengar så man inte behövde titta på priset, det hade varit skönt" osv. Kostar väskan UNDER 100 dollar börjar man titta på material, utforming, design osv. Fyller den de krav som kommer ställas (dvs stå emot ur och skur, 14-20 timmars hängade och slängande på tunnelbanan per vecka, barn som dreglar och smetar på den, vagnhjul som kommer köra över den osv). En 20 dollars väska klarar inte dessa krav. Tyväskor är helt ute ur ekvationen då de skulle klara av kanske en vecka utan att se ut som man haft dem i 20 år.

Hade jag tänkt att 100 dollar var min toppgräns om jag var i Sverige?  Nej. Men om man tar sig fram genom att köra bil och inte har med barn att göra kan man tänka på ett helt annat sätt. Med tanke på de krav som ställs på en väska som ska kallas min i mer än en vecka blir det faktiskt billigare att spendera 100 dollar eller MINDRE än att köpa en ny 20-30 dollars väska var varannan månad.

Och jag vet inte om jag skrev detta i det tidigare inlägget, men den väskan jag köpte för 40 dollar tidigare i veckan (som tidigare kostat 158 dollar, dvs jag sparade rejält) var den första jag köpt på nästan två år. Just för att ekonomin inte tillåtit mig att köpa en ny tidigare.

Så nu kanske ni förstår varför jag resonerar med att det blir billigare att spendera lite mer till början, just för att undvika att spendera mer inom snar framtid. Grejen är också att om man köper en väska av bra kvalitet och något händer med den kan tillverkaren inte bara säga "det är vanligt slitage" för det är det inte. Visst, hitta någon annan vars väska ska stå ut med lika mycket, men med kvalitet kommer garanti och det är alltid bra att ha.

Rik är jag absolut inte, och efter den ekonomiska period jag genomgått det senaste året är just ett kap som den väskan jag hittade tidigare i veckan en enorm grej. Jag köpte ju inte den när den kostade just 100 trots att den var inom min "gräns" för att det var för mycket.

Innan mamma kom hade jag inte köpt någonting till mig själv på ett år, i princip. Inga kläder om det inte var så att det absolut behövdes pga att gammalt totalt slitits ut, inga skor, ingenting. Jo, glasögonen i somras köpte jag ju, men annars i princip ingenting som inte var absolut nödvändigt. Jag vet att vissa av er förstår den situationen, men för er som inte upplevt det är det inte som ni tror. Det är att välja mellan att köpa mjölk till flingorna eller helt skippa flingor för att mjölken är för dyr. Det är att använda födelsedagspengar till hyran för att kunna köpa mat, eller tvärt om - köpa mat för födelsedagspengarna så att man kan betala hyran.

Jag jobbar mer nu, men jag sparar fortfarande. Väska köpte jag för att det var något jag verkligen velat ha, den var på rea plus att jag hade kupong. Strumpor köpte jag för att det behövdes.

De har en grej här nu, med tanke på att ekonomin är så dålig för så många, och det är att för att kunna slappna av lite ska man spara så man klarar sig i minst tre månader om man skulle förlora sin inkomst. Dvs tre månadshyror, tre månaders tunnelbanekort eller bensin om man kör, tre månaders matkassa och tre månaders "levnadspengar" dvs till kläder om det skulle bli nödvändigt osv. Jag har inte kommit så långt än, och har knappt så att jag skulle klara mig i en månad om det är så att jag skulle bli sjuk och inte kan jobba på en vecka eller två (kom ihåg att jag ju inte får sjukersättning eller sjukdagar, så blir jag sjuk får jag 0 kr inkomst). I och med att jag jobbar på att kunna spara ihop till denna tre månaders buffert väger jag varje inköp och utgift ytterst nogrant.
När jag blev klar med skolan sjönk min "inkomst" med ca 80.000 kr/året. Det är knappt något en vanlig människa skulle klara av att överleva på, men att förlora det helt och hållet? Då kanske ni kan tänka er i vad det är jag försökt förklara.

Jag brukar inte prata pengar, vad jag vet, och en av mina stora grejer med att flytta var just att klara mig själv. Jag vet att jag var bortskämd när jag var yngre, men att fortfarande få det emot mig, 8 år efter att jag flyttat hemmifrån, det är inte så kul.

Så nej, jag är inte rik. Det är därför jag jobbar som jag gör. Hade jag varit rik hade jag nog tagit en liten semester och inte jobbat upp till 6 dagar i veckan, och jag hade nog köpt lite fler väskor. Och mamma hade inte behövt köpa något av det hon gjorde när hon var här. Och det kan inte sägas nog, att få all den hjälp som jag fick när hon var här var ovärderlig. Tänk er själva att ni inte köpt ett par riktiga skor på två år och sedan får ni det, men tre på en gång. Den känslan är svår att beskriva. Att sedan få något som verkligen är riktigt fint höjer självkänslan något enormt. Men att inte kunna ha råd med det själv, det är inte lätt. Den känslan som kommer av att kunna ha råd med något fint *själv* är overderlig. När man sedan får en rikgit bra deal på det blir man bara ännu gladare.

Nä, nog med det. Jag ber om ursäkt för detta utlägg för er som inte bryr er eller inte vill veta, men jag vill inte att det jag skriver ska missuppfattas eller ändras till något som det inte är. Och ärligt - är inte 280-320 kr för en läderväska ett kap i Sverige, också??

100 inlägg! Tjoo!

Lite falskt där, måste jag medge. Inte att jag nu lyckats skriva 100 inlägg utan tjoohooet. För tjoa gör jag inte just nu. Jag har knappt kunnat röra mig sedan jag kom hem och just nu skriver jag fel på vart varannat ord så jag ska nog inte skriva långt ikväll.

Jag är lite, bara lite sådär, trött på snoriga och förkylda barn. Särskilt som de blir förbannade när man försöker snyta dem men sedan tycker att oj, ditt hår och din tröja verkar ju hur bra som helst att torka snor på. Ja, ungefär samma reaktion har jag just nu. Och det är inte ens mina barn! Så om någon läser detta och tänker "jamen, det har man ju upplevt, det är inte så farligt" så kan ni ju tänka att det är någon annans barn som gör det, och då blir det inte så "aja" längre.
Det blir ju inte mycket bättre av att jag knappt sov något i går natt (i natt? Natten som gick, menar jag ju såklart).
Fast nu låter det ju mer negativt än vad det är, och jag vet ju att det blir såhär. Men lite trött på snorbubblor får man väl bli, annars är man nog inte så normal.
Hoppas ingen äckelmagad person läser detta... lovar att inte skriva om det igen. Lite kul kan man ha med det också, som när man ser en snart 2åring med ett finger i näsan och får för sig att frånga:
"Vad gör du?" och får till svar
"Petar näsan." Duh. Kunde jag inte se det, eller?? Och jag säger att barnen är knasiga.

Ha. Jo, en annan sak hände idag, förutom att jag inhandlade strumpor på rea. I somras tittade jag lite på en väska som jag tyckte var fin men som kostade 100 dollar. Det är iof min toppgräns för en väska, men jag tyckte den var fin och ville gärna ha den. Tyvar tillät inte ekonomin detta eftersom jag knappt hade råd att äta, så det blev till att hänga tillbaka väskan och inte tänkta mer på det.
Eller, jo, tänka på det gjorde jag nog lite grann. Annars hade jag nog inte sett just den väskan hängades i andra sidan av den enorma affären jag idag befann mig i, och jag hade nog inte lagt märke till att den hängde på rea avdelningen. 50% plus en kupong, och väskan var min för 40 dollar! Och det är inte dyrt för en äkta läderväska som dessutom är ganska stor, men inte för stor (och vars orginalpris var 160 dollar). Så det blev 12 par strumpor och en väska, och en väldigt glad Sophie. Jag vet inte vad det är med mig och strumpor, men jag fick ju hur många par som helst när mamma var här... som jag nu inte hittar eller har 1 av. Jag har en hel påse med strumpor som saknar kompis, och ibland går jag igenom påsen för att se om någon hittat sin vän men icke. Mycket konstigt, men iaf.

Ha. Det är konstigt hur man kan känna huvudvärken försvinna bara då man kryper ner i sängen. Det är nästan helt ok nu, efter att jag haft en efterhängsen halvan huvudvärk hela dagen tillsammans med en massa ont i kroppen. Jag tror det sistnämnda beror på alla dessa minusgrader plus att jag absolut måste tillbaka till gymmet snarast. Jag kommer dock vänta tills vädret inte hotar med att frysa mig levande då jag går hem (ta med ombyte verkar lite löjligt när man bor mindre än 5 minuters gångväg från gymmet, men det kanske är värt det om det betyder att jag går dit igen).

Nä, nu ska jag sova. Länge. Gonatt.

'

Idag har jag fått bekräftat att jag känner världens knasigaste person.

Det är en sak att tycka om Amerikansk fotboll. Och det är en sak att åka och titta på deras matcher. Men att göra det när det är -18C? Det är helt enkelt inte klokt.
Vem skulle göra något sådant dumt, då? Jo, Rich och hans kompisar. De har tydligen en pakt att om någon tycker det blir för kallt så får ingen av de andra försöka övertala den andre om att stanna, utan alla åker hem direkt. Vilket ju låter någorlunda klokt, men om de verkligen hade något förnuft hade de stannat hemma.

Jag har stannat hemma idag. Eller, jag gick till affären och tillbaka då man ju inte kan ha en sådan här kall dag utan varm chokladmjölk med vispgrädde, så jag var ju tvungen att köpa grädde. Och det är nog tur att det inte är så kallt så ofta eftersom jag nog skulle bli trött på att ha detta för ofta.

I andra nyheter har jag spenderat dagen med att titta på stickningsmönster. Det har inte blivit så mycket stickande men det ska det bli ändring på snart, hoppas jag.

Inga bilder idag. Jag har inte tagit några nya men jag kanske lägger upp via mobilen senare om jag kommer ihåg. 

Jag har ju fått tillbaka min dator så jag kan ju uppdatera trots allt!

Så, vad var det nu som hände?

Jag satt och surfade, och plötsligt hängde sig webläsaren. Det brukar hända då och då så jag gick upp till Apple logon och skulle gå in på Force Quit, men då låste det sig där med. Efter ett par minuter blev jag rastlös (jo, jag!!) och stängde av datorn via power-knappen.

När jag sedan skulle starta upp igen hände ingenting. Jo, jag hörde lite klickande och sedan fick jag en blå skärm med ett stort frågetecken.

Hm. Inte bra. Försökte igen.
Samma blå skärm med blinkande frågetecken.

Ringde till Apple Tech support men de hade stängt för kvällen. Så jag ringde till Apple Store på 59th and 5th, eftersom de har öppet 24 timmar om dygnet. Killen jag pratade med sa att han inte fick ge tekniskt hjälp via telefonen, men jag bad honom kolla om min garanti fortfarande gällde. Han sa att jo, det gjorde den. Jag frågade då om jag kunde berätta för honom vad som hänt, men att han bara behövde säga om jag skulle ta och komma in dan efter eller om jag skulle försöka ringa AppleTech dagen efter. Han lyssnade och sa att jag skulle nog ta och komma in, och eftersom jag inte kunde skriva in mig själv på bsökstid så gjorde han det åt mig.

Kl. 14.15 på Torsdagen befann jag mig på Apple Store 59th&5th, och fick bekräftat att min hårddisk laggt av, bara si sådär.

Eftersom jag ändå var tvungen att lämna in den på lagning frågade jag om de kunde ta en titt på musplattan och musknappen, eftersom de varit lite osäkra på senaste tiden. Då jag tidigare blivit tillsagd att jag kunde byta bakgrunden på tangentbordet gratis pga tillverkningsfel bad jag dem göra det samtidigt.

Killen som hjälpte mig var hjälpsam, men jag var inte alltför imponerad. Han sa att det skulle ta 7-10 vardagar innan den var fixad, men att jag skulle vänta några minuter medans han ringde ett samtal. Han sprang fram och tillbaka lite grann och kom sedan tillbaka och sa "Du kan hämta den ikväll kl. 18."

???

Detta var nyårsafton, och klockan var 14.35, och de sa att den skulle vara klar mindre än fyra timmar senare?

Nu var jag nog lite imponerad. Eller, om jag ska vara ärligt, väldigt imponerad!

Och gissa hur mycket det kostade?

Inte ett öre.

Jag jobbade ju nyår, och när de ringde runt 18 för att säga till mig att jag kunde komma och hämta datorn blev jag lite stressad eftersom jag ville hämta den så fort som möjligt (för jag tycker väldigt mycket om min dator, och det är inte sig likt utan den här hemma...). Jag stressade lite men visste att jag nog inte skulle sluta innan midnatt, eftersom det ju var just nyår. De kom hem lite efter 1.30 på morgonen, så jag ringde efter taxi och väntade.

Det visar sig att taxin som kommer var en av mina favorit killar (Elizabeth och Bella åkte med honom till flygplatsen efter att de varit här och hälsat på) som kör jättebra, dvs snabbt men inte jobbigt. Jag frågade om han kunde göra mig en jätte tjänst och köra inom Apple Store så att jag kunde hämta min dator.

Inga problem, sa han, och tilllade att han inte skulle ta extra betalt för att stå där och vänta. Så kl 2.02 steg jag in på Apple Store för att hämta upp min käre vän. Det var jag, två killar med problem med sin iPhone plus några vilsna Nyårsfirare från Time Squre som var där, plus en massa killar med moppar samt de som jobbar där. Efter 10 minuter gick jag därifrån med min vän, och utanför väntade taxin.

Jag tror inte jag varit så glad för att få tillbaka en dator innan. Jag tror även att de flesta av er förstår att så länge jag befinner mig i NYC kommer jag att hålla mig till Apple produkter, för sån service får man inte på många ställen.

Sedan begav vi oss hem, men min driver blev plötsligt förvirrad, och det verkade som GPS damen blev ännu mer förvirrad, och vi irrade runt på ungeför 5 olika motorvägar och parkways (finare namn för större väg) i en massa cirklar hit och dit. Jag trodde nästan jag hade druckit champagne trots allt, för jag blev lite lullig efter att tag.

Kl. 2. 45 befann jag mig slutligen utanför min dörr. Väl inne var jag ju tvungen att ta en titt på min lille vän och såg att de inte bara bytt ut bakskivan på tangentbordet utan hela alltet och att datorn nu ser splitter ny ut. Sen kan ju tilläggas att en ny hårddisk ochså införskaffats, så det känns väldigt bra.

Och jo, jag förlorade ju all information jag hade på den gamla hårddisken, men jag gjorde en backup på en extern hårddisk för några månader sedan så jag ska nog ha det mesta intakt. Och jag tror inte jag ska lägga över mycket mer än musik och lite bilder, för det känns skönt att ha en helt ny, felfri dator.

Glad, det är jag det! Och lite trött eftersom jag var tvungen att se till att all fungerade, så det blev inte läggdags förrän efter fyra, för att sedan gå upp igen kl 8 för att gå och jobba igen. Men, det var det värt, och jag har inte alls varit trött idag. :)

Förresten, det kommer bilder snart. Jag skulle ju göra det lite roligare med bilder, men det som ni märkt inte blivit av på ett tag. Jag ska försöka ändra på det och lägga upp en bild om dagen från mitt liv. Man kan ju iallafall försöka och se hur det går.